Sandviken kallas av många för den döende staden och det med all rätt. Varför det blivit så, finns det skilda teorier om. Eftersom en stor del av invånarna jobbar kontinuerligt vid Sandvik, blir det ju så att de olika skiftlagen endera jobbar eller sover på dagtid. Varför gatorna gapar tomma efter klockan sju på kvällen, får väl skyllas på teve.

   Men var är alla människor när de har sina lediga veckor? En sak är säker, de besöker sällan eller aldrig centrum av stan. Men det beror antagligen på att de stora affärerna ligger utanför centrum. Därför är det som en äldre man sa, att det inte längre finns något naturligt centrum i Sandviken där folk träffas.

   Visst finns det folk ute i farten, men det är mest invandrare som högljutt pratar i mobiltelefoner eller står i klungor och blockerar trottoarer. De gör som de är vana hemifrån och har inte tagit seden dit de kommit, tyvärr. Tydligen har de levt i laglösa länder, för att gå mot röd gubbe eller cykla i bredd på trottoarer, så att fotgängarna får kliva åt sidan så gott det går, är alldeles för vanligt.

   Den främmande kulturen och människor med utseenden de gamla inte är vana vid, upplevs som skrämmande. Går det att lita på de människor de möter? Naturligtvis retar sådant här upp gamla invånare, som växt upp med inte bara bruksmentaliteten, utan också att man ska lyda vad makthavarna kommit fram till är bäst för invånarna. Visst har de själva haft en annan åsikt många gånger, men det har bara frugan eller väggarna i lägenheten fått höra.

   Att tiga om saker som är fel, fungerar precis lika dåligt som tyst diplomati för vår utrikesminister. Men precis som pojken i sagan om Kejsarens nya kläder, börjar nu folk påtala vad de ser är fel i vårt samhälle. Det har invånarna inte gjort förr, så situationen är ny för de politiska makthavarna. För dem är det mycket som står på spel, det gäller att tassa fram i ullstrumpor för att inte störa invånarna.

   Tassat fram i ullstrumporna har makthavarna gjort i invandrarfrågor, under alldeles för många år. En orsak till det är medierna, som kastar sig över det som blir fel vid Migrationsverket. Eftersom det där görs fel stup i ett, har det blockerat beslut om en vettig invandringspolitik. Som ärenden nu behandlas, silar man mygg och svälja kameler.

   För SD är det bara att tacka och ta emot. De för fram det som talar för deras sak och det är precis vad många vill höra. Inte minst av våra unga arbetslösa, de som egentligen skulle vara en garant för vår framtid. Men det kortsiktiga ekonomiska tänkandet har slagit hårt, mot de som samhället svikit genom att tvinga dem (i många fall) mot sin vilja att sitta av sina år i en usel skola.

   Det är numera lättare att se alla fel som finns i vårt samhälle, än det som är rätt. Alla människor som hela tiden drabbas av ett rent ut sagt idiotisk genomförande av teorier, som överrensstämmer med den ideologi som regeringen följer, kommer att få konsekvenser.

   Att ändra på det hela kommer att bli en smärtsam process. Det hela blir ett val på vilkens sida de ska stå på. En mycket svår uppgift, eftersom landets befolkning splittrats i så många grupper. Vi är tillbaka till där vi en gång var, att folket kan hänföras till olika socialgrupper.

   Hur det har kunnat vara möjligt i ett demokratiskt land, övergår mitt förstånd. Det är knappast folkviljan som styrt de beslut som lett oss till där vi är i dag.