Jösses, har totalt glömt slå på datorn nu på morgonen. Kom på det först för en stund sedan. Men nu sitter jag här med en massa tok i huvudet.

   Det antagligen största samtalsämnet bland folk näst politik, tycks vara sjukdomar. En del pratar ständigt vitt och brett om alla fel de har, man kan inte annat än tycka synd om dessa människor. Jag vet inte om allt sjukdomsprat är för att få uppmärksamhet, för ibland förstoras sjukdomen upp till att vara på gränsen till riktigt allvarlig. När det visar sig inte ha varit så farligt, slås det ofta bort med: Det sa jag väl inte att det var!

   Man vet aldrig riktigt säkert om vissa människor, verkligen har de sjukdomar som de kanske läst om, eller hört talas om på radion och teven. Efter att ha suttit och känt efter ett tag, finns symptomen på att det kan vara så och husläkare eller någon Hälsocentral kontaktas för en kontroll.

   Alla dessa människor – det finns otroligt många i vårt land – kostar inte bara pengar för dem själva, utan också alla skattebetalare. Högkostnadsskyddet gör att utslaget på alla gånger de besöker läkare, inte kostar så många kronor per gång för dem själva. Vad de inte tänker på är den inte oansenliga tid sjukvårdspersonalen måste lägga ner på just dessa människor. Inte undra på att vårdköerna är långa runt om i vårt land.

   Det är de små detaljerna som gör det, men det tycker inte våra makthavare är någonting att spilla krut på. Om prioriteringen är att alla (ja, nästan i alla fall) ska jobba och se till att tillväxten i ekonomin säkras, stoppas eventuella rapporter om att människor mår dåligt underst i högen. Man måste räkna med spill om man rör om i grytan.

   Nåja, nog om det, man blir sjuk av att bara tänka på det. Istället försöker man hitta ljusglimtar, för det måste det väl i alla fall finnas. Men alla deprimerande saker som händer, fungerar som när en rullgardin dras ner. De politiska makthavarna har inte lärt sig ett dugg av tidigare gjorda misstag. En regel utan undantag är att man inte kan forma människorna efter en framarbetad mall, det är samhället som måste anpassas efter de behov som finns.

   Glöm ideologier och visioner om hur framtiden ska se ut, det är bättre att hitta en stadig plattform att jobba vidare ifrån. Det som hänt senaste åren är, att vi tagit ett steg framåt inom vissa områden och tio bakåt inom andra. Tyvärr är det de viktigaste funktionerna i vårt samhälle som backat mest, skola, vård och omsorg. Det är inte personalens fel, vilkens fel är det då? Den frågan bör de politiska makthavarna ställa sig.

   Ett samhälle kan aldrig bli bättre, än de som har makten att bestämma. Vi är helt utlämnade åt att de beslut som fattas, inte leder oss ner i bråddjupet. Men visst lutar det åt att vi leds in i fattigdom, politiker kan inte hantera och förvalta pengar invånarnas skattepengar.

   Eftersom många politiker har svårt att hålla reda på sin privatekonomi, kan man förstå att de nickar instämmande vad än som läggs fram för beslut. Skattepengarna handlar ju om så otroligt många siffror, vilket gör det svårt att överblicka, hur mycket pengarna räcker till. Visst är det skrämmande att tänka så, därför tar jag nu en kopp kaffe.