Trots alla larmrapporter om en förestående kris, vill jag ändå vara optimistisk. Av den anledningen satsar jag nu några rader på lotto. Visserligen är chansen liten, det kan visst ta bortemot tvåhundratjugofem år innan mina rader ger sju rätt. Men är man inte med så kan man inte heller vinna. Och det finns ju faktiskt folk som lyckas pricka in alla rätt, så varför stirra sig blind på hur liten chans man har.

   Det spelas friskt på både hästar och annat. Numera kan man ju till och med satsa på vilken som får ett Nobelpris. Men tyvärr kan pengar få i vanliga fall hemliga saker att komma till någons kännedom. Kanske har det hänt förr också att någon pratat bredvin mun, när inte pengar varit inblandade. Utan penningintresse har då vinnarna förblivit hemliga för allmänheten.

    Nåja, när det gäller spel har nog inte många tänkt på, att även deras pensionspengar tycks vara en lika osäker penningplacering. Hur det kommer att gå visar sig så småningom.

   Ju sämre tider, desto mer spelar folk, sägs det. Men det stämmer inte riktigt, för spel är någonting folk ägnat sig åt under många herrans år. Förklaringen ligger alldeles säkert i att det inte går att bli rik på arbete, för så är det ju för de flesta. Att många lyckats bli rika i vårt land, beror endera på aktieaffärer eller att andra jobbat häcken av sig och skapat deras rikedom. Hur det än är har alltid någon förlorat de pengar, som de rika sitter på.

   En enkel matematik som  förklarar varför vår värld ser ut som (och har sett ut som) den gör. För att föda sig själva har människorna skapat förmögenheter åt de som varit smarta att utnyttja detta faktum. Det är inte så stor konst att bli rikare för den som har pengar, den svåra konsten är att behålla dem, därför tas inga stora risker.

   Bankerna är ett utmärkt exempel på ett snedvridet tänkande i vår moderna värld. Med stöd av politiska makthavares uttalanden om framtiden, har många ”vanliga” människor dragit på sig skulder, som inte kan betalas under deras livstid. Det fanns en tid i vårt land då det lönade sig att låna, men den tiden är förbi för länge sedan.

   Hur tjänar då bankerna sina pengar? Tja, enkelt uttryckt lånar de pengar till låg ränta och lånar ut dem för minst dubbla räntan. Dessutom tar man naturligtvis betalt för sin kundservice, fattas bara annat. Ingen är väl omedveten om att ränta på sparkapital i bank är en ren förlust, pengarna kan lika gärna läggas i madrassen. Men nu råkar det vara så att de som har några korvören på banken är äldre människor och deras pengar tar snart slut, om de tvingas anlita den kommunala hemtjänsten.

   Man får ingenting med sig dit man går, men måste kommuner och banker sko sig på de äldre så länge de lever? Att betala räkningarna vid ett post- eller bankkontor kostar skjortan, men många äldre har inget annat alternativ. De har ingen dator och inte heller lärt sig hur man öppnar ett konto för att betala sina räkningar. Många av de äldre har endera inte några barn, eller så har barnen inte tid att hjälpa sina gamla föräldrar. Så grym är den verklighet vi lever i.

   Det märkliga är att folkhemmet som aldrig blev av, blivit till ett helvete för många äldre. Ja, yngre med för den delen, de har haft oturen att drabbas av det värsta politiska fiaskot i vår historia, den som i folkmun kallas flumskolan. Man kan till och med börja undra över hur många av våra medelålders politiker, som har svårigheter att förstå skriven text. Flumskolan sträcker sig långt bakåt i tiden.

    Hur ska det gå med vårt land? Och med alla oss som bor i detta märkliga land?