Allt fler börjar ifrågasätta om det vi nu har, verkligen kan kallas ett välfärdssamhälle. En alldeles för stor del av invånarna i vårt land är arbetslösa eller har usla jobb, ont om pengar och saknar framtidstro. Det sistnämnda beror till stor del på den nuvarande politiken, att sjuka och arbetslösa människor tvingas ta det som bjuds, annars …

   Vantrivsel med jobbet gör att många tar dagarna som de kommer och sjunker allt djupare i missmod, tills de en dag blir kvar i sängen, eftersom de inte orkar kliva upp ur den.

   Obegripligt nog har de politiska makthavarna underskattat, hur bräckligt det mänskliga psyket är. Det behövs ljusglimtar i tillvaron, annars föds mörka tankar. Varför jobba när det i alla fall inte förbättrar deras livssituation? Dags att den frågeställningen förs fram, för så här kan det inte fortsätta.

   Jakten på tillväxt i ekonomin har satt fokus på lönsamhet, till och med i de offentliga verksamheterna. Att först betala skatt för att få saker och ting utförda och sedan betala avgifter för att skattepengarna inte räcker till, låter minst sagt som rena rama lurendrejeriet. Räcker inte skattepengarna, måste det som inte hör till skyldigheten att leverera kapas bort.

    Vi kan börja med politiskt tillsatta chefer, de som försöker styra med järnhand och tystar ner all kritik. De finns överallt ute i landstingen och kommunerna. Anledningen till denna toppstyrning visar bara på okunnighet och översitteri, det är inte skattebetalarna betjänta av.

   Hur mycket kostar dessa chefer som inte tillför invånarna någonting? Oavsett vad de kostar, är det pengar som invånarna betalt för en service av något slag. När pengarna inte räcker till för en fungerande skola, sjuk- och åldringsvård, måste det bero på att de administrativa kostnaderna är för höga. Varför ingen politisk makthavare tänkt tanken att man inte kan dra in på det invånarna betalar för att få, visar bara att de inte tänker alls.

   Varför har vi då politiskt tillsatta chefer? Ja, det kan man fråga sig. Hela den offentliga sektorn liknar kaka på kaka, med politiskt tillsatta chefer över handplockade högutbildade med kvalifikationer. Det enda en politiskt tillsatt chef kan sätta emot kritik från de kunniga, är skrämseltaktik och att utnyttja den makt som följer med det politiska uppdraget. Det har pågått länge utan landstings- och kommunledningars inblandning, någon ändring kommer inte att ske förrän det är för sent.

   Den nya rörelse vi kan se växa fram i alla länder, vänder sig mot inte bara banker och giriga makthavare, utan också mot de orättvisor som finns. Vad alla dessa människor som nu samlas för att protestera vill ha, är ett rättvisare och människovänligare samhälle. Är det för mycket begärt?