Hade ingen tanke på att det skulle bli en blogg i dag, men jag slutade utan att kunna ge någon egentlig anledning till det. Jag var inte riktigt säker själv, det enda som stod klart för mig var, att det inte längre fungerade. I väntan på att nya morgonrutiner ska ta över, tänker jag inte ens på att datorn inte är påslagen, tänker istället på vad som ska göras under dagen.

   I går kväll var allt kaos i huvudet. Körde fast med det jag håller på att skriva och gjorde därför en massa meningslösa saker. Men mitt i alltihop började tankarna fungera. Samlade ihop vad jag läst, hört och trott mig komma fram till och det visade sig att jag fått det mesta om bakfoten. Det kom till mig som en uppenbarelse, att allt kommer att justera sig självt, det är bara att luta sig tillbaka och se på.

   Skapandet och utbyggnaden av EU var ett misstag. Det går inte att skapa ett enat Europa, det finns för många skelett i garderoberna. När det dessutom kärvar till sig som det gjort i många länder, gäller var och en sig själv närmast. Solidaritetstänkande fungerar enbart om det finns ett överflöd att ta av.

   Eftersom vi börjar se slutet på ständig tillväxt i ekonomin, hopar sig problemen för de politiska makthavarna. En stabil ekonomi kan raseras på kort tid, sparprogram kommer att sättas in tidigare och påverka våra liv.

   Vi vet nu att vårt politiska etablissemang kostar runt sextiotre miljarder per år, jag tror inte den uppgiften kommer att passera obemärkt. Det finns enormt mycket pengar att spara, enbart genom att banta ner antalet politiskt skapade jobb. Istället för att vända på alla stenar, blir det till att leta de svarta hål skattepengarna rinner ut igenom.

   Frankrike, Spanien och Grekland har satt igång sparprogram som inte blivit varmt mottagna precis. England ska göra sig av med runt en halv miljon offentliganställda, till och med BBC och kungahuset tvingas spara. Tyskland förblir än så länge ett mysterium, men det senaste utspelet av förbundskanslern, visar att en bred lösning kommer att bli nödvändig.

   Under tiden Europa och Amerika kämpar för att hålla näsan över vattenytan, seglar Kina och Indien för fulla segel. De folkrika länderna, med än så länge låga löner i förhållande till de gamla industriländerna, kan de under en tid luta sig emot den inhemska efterfrågan, det är en styrka. En styrka som väcker avundsjuka, men det är också lätt att prestige smyger sig in i bilden.

    Allt sammantaget gör, att ett världskrig är troligare än en naturkatastrof. Anledningar och ursäkter att starta det hela, finns hur många som helst. Med andra ord är historien på väg att upprepas.

   Av den anledningen är min viktigaste uppgift den tid jag har kvar, att ta hand om mig själv och min familj.  Varför har jag inte kommit fram till det tidigare?