Det måste nog till en hjärnskrynklare för att få en förklaring om, varför jag hela tiden letar nya infallsvinklar på problem, andra borde ägna sig åt. Inte minst politiskt valda personer. .

    Politiker har en förmåga att tänka platt, ungefär som människor såg på vår värld, innan det stod klart att den var rund. Enligt många politiker finns en gräns, där slutet på vår värld betyder välfärdssamhällets undergång. Just demokrati och välfärd är någonting vi mutat in som vår alldeles egna lilla värld.

   Men hur ett välfärdssamhälle ser ut är svårt att definiera, därför blandar våra politiker bort korten och säger när det kniper, att vi måste vara rädda om vår fantastiska demokrati. Även hur vår demokrati fungerar, har våra politiskt valda svårt att kunna förklara. Själva anser de sig vara en garant för vår demokrati, andra hävdar att de är en fara. Det sistnämnda ligger enligt min mening närmast sanningen, dessutom är de en oförsvarbar kostnad som drabbar alla, till och med dem själva.

   Hur mycket skada de politiska ideologierna orsakat enbart vårt land, kan knappast överblickas. De politiska irrvägar som provats har inte fört oss framåt, snarare kan det liknas vid på stället marsch. Lite som att stå på perrongen och se tågen gå, men inte veta vilket vi ska kliva på.

   Att acceptera att någonting inte är som man tror, ställer det mesta på huvudet. Av den anledningen är det bättre att hålla för öronen och inte lyssna på goda råd, eller sanningar som sägs. Många blir förbaskade och vägrar ta till sig sanningen. Har man från barnsben fått veta att så och så är det, sätter det sig i ryggmärgen. Förr sa man, som de gamla sjunga, kvittra de unga och så är det faktiskt.

   De politiska ideologierna är gamla, när de föddes var det en annan värld med helt andra förhållanden. Man måste därför se de gamla ideologierna som en form av religion, en tro på någonting. Men tittar man närmare på de politiska ideologierna, vilka budskap har de? Över hela skalan är det arbete som gäller, inte av lust utan av nödvändighet. Ingenstans har jag hittat en förklaring om, varför vi måste jobba för att försörja andra. Att vi gör det för att försörja oss själva må så vara, men varför ska vi solidariskt betala för att föda andra?

   Det var inga grovarbetare som skapade ideologierna, det var människor som med sitt intellekt, kunde slå blå dunster i ögonen på folk. Inte många förstod innebörden av ideologierna, men det lät vackert, många tycker det fortfarande.

   De som verkligen förstod vad budskapen innebar i förlängningen, drog nytta av det. Det solidariska tänkandet exempelvis, skulle med lite finurlighet föda dem till döddagar. Uppdraget var enkelt, att ställa sig till folkets förfogande och föra deras talan.

   Och så har det rullat på, eftersom ingen har ifrågasatt varför en massa människor ska företräda andra och ha betalt för det. Enbart i vårt land, vimlar av människor som säger sig ta hand om, det folk inte själva klarar av. Men naturligtvis kostar det, fattas bara annat.

   Den som tänker efter lite, inser att de gamla ideologierna och att följa dem, inte passar in i vårt moderna samhälle. Den moderna människan är fullt kapabel att ta hand om sig själv. Visst finns undantag, men i ett förhållandevis litet antal. Med andra ord behövs inga beslutsfattare och förmyndare, men det är ju så vårt samhällssystem är uppbyggt.

   De nya moderaterna har nog inte insett, att vad de nu är på väg att lägga grunden för, är ett nytt modernt samhälle. De har genom de regler för a-kassa och sjukförsäkring som fått så mycket kritik, fått många att inse hur betydligt enklare det är, att se om sitt hus på egen hand. Varför betala landstingsskatt när en privat sjukförsäkring blir betydligt billigare? Samma sak med en arbetslöshetsförsäkring. Vem är betjänt av att betala höga administrationskostnader som urholkar de pengar som betalats in?

   Precis som det i sportsammanhang säga att bollen är rund, ska det fungera inom politiken. Det ska hända oväntade saker, precis som vid senaste valet. Det ska också plockas in nytt folk som orkar springa, när orken på de ”ordinarie” börjar tryta. Men problemet är kanske större än så, luften verkar ha gått ur och politikerna tvingas sparka på en platt boll. Kanske just därför, blir det inga mål.