Det är svårt att beskriva en känsla, men just nu känner jag bara olust, inte alls den glädje och optimism som tidigare fungerat som drivmotor. Kanske beror det på mitt alldeles för höga blodtryck, som inte ens medicinen tycks få ner. Hursomhelst får jag se det som en näsknäpp, att det är dags ta det lite lugnare.

   Den inbyggda klockan som får mig att vakna tidigt, finns nog ingenting att göra någonting åt, men jag måste lära mig göra en mjukstart på morgonen. Att direkt från sängen slänga i mig en mugg kaffe och sedan sätta mig ner vid datorn stressar mig numera, istället för att ha en lugnande effekt.

   Tidigare har tankarna alltid varit klarast på morgonen, nu känns de dimmiga och diffusa och fladdrar lite hursomhelst. Märker ibland efter att jag efter att ha skrivit min blogg, inte har en aning om vad den handlat om. Allt styrs av ögonblickets ingivelse, istället för att vara noga genomtänkt.

   Men jag har funderat mycket över hur det var möjligt, att få alla politiska makthavare miljömedvetna. Ja, i alla fall i Europa, med några undantag. Det måste vara starka krafter bakom, eftersom tidningar, teve och radio idogt trummat ut budskapet. Om de varit ivrigt påhejade av miljövänner må så vara, men varför av de politiska makthavarna?

   Förklaringen kan vara så enkel att någon såg möjligheten att pungslå invånarna med miljöskatter och avgifter. Grön skatteväxling och en massa andra miljöavgifter har gett klirr i åtminstone vår statskassa, antagligen är det fler länder som gottat sig åt miljötrenden.

   När miljöfanatiker försöker hitta lösningar på hur vår stackars planet ska överleva, grubblar jag på vad människorna ska leva av, fram till dess det eventuellt händer en naturkatastrof. Att plantera nya regnskogar istället för de som skövlats skulle ge jobb åt många, men det är väl antagligen en alldeles för enkel lösning. Inte finns det väl mycket pengar att hämta i det heller, för den delen.

   Allt är baserat på att plocka in vinster till priset av andras förluster. Hela samhällen är uppbyggda efter den principen. Politik är som ett pyramidspel, de som lyckats skaffa sig en plats bland de främsta, är säkra på att kamma hem en nätt vinst, övriga får stå med lång näsa.

   Ibland slås jag av tanken att det finns ett större hot mot oss stackars människor, än vad en krasslig miljö kan åstadkomma. Det största hotet mot vår planet är människan och vad den kan ställa till med. Miljöförstöringen som pågått under många år, är egentligen en bagatell, om man jämför med vad profithungriga människors jakt på pengar kan ställa till med.

   Att rädda vår miljö har blivit en stor inkomstkälla för många, ju mer pengar det handlar om, desto mer lurendrejare kommer det att dra till sig. Allt vad forskare kommit med än så länge om vad som är bra eller dåligt för miljön, måste ses för vad de är, nämligen gissningar. När koldioxiden minimeras, vad kommer att få stryka på foten? Kommer sällsynta arter av träd och växter att försvinna och i så fall, hur kommer det att påverka vår miljö?

   Vad som nu pågår, är som om vi försöker truga på naturen en medicin, som ingen kan säga om fungerar. Inte heller vilka biverkningar experimentet kommer att uppvisa. Det hela är ett hyckleri och nu måste makthavare världen över löpa linan ut. Hyckleri är någonting som inte går att ta tillbaka, det är ett falskspel som måste fullföljas, för att inte pinsamt avslöjas. Tyvärr är det vad politik handlar om.

   Förhoppningsvis kommer jag att få uppleva när det vänder, att människorna själva ges möjlighet att styra sina liv. Staten, kommunerna och landstingen ska bara vara ett medel för invånarna, så fungerar det inte nu. Läste som hastigast i tidningen att politiker ska få bättre betalt i Gävle, vilken nytta har invånarna av det? Den politiker som grubblar över varför det gamla trygga politiska landskapet är på väg att förändras, bör snarast ta på sig ytterkläder och gå ut och lyssna vad som sägs på gator och torg.