Ny dag, nya bekymmer, brukar man säga. Nja, uppriktigt sagt har jag börjat lära mig att det inte är lönt att bekymra sig över saker, som kanske kan hända. Utom när det gäller hur våra så kallade folkvalda, kan ställa till det för oss. Tvingades till ännu en genomläsning, kom inte ihåg vad jag skrev i gårdagens blogg. I och för sig inte så konstigt, jag skriver som det faller mig in och då kan det bli en massa kringelkrokar i tankegångarna.

   I morse var det sannerligen kringelkrokar i huvudet, men de berörde någonting helt annat än det jag brukar skriva i min blogg. Det tog två timmar att lägga pussel med vrakdelarna av den berättelse jag tidigare gått på grund med, men kanske kan jag få det att flyta igen, för just nu roar det mig kolossalt.

   Nåja, i min blogg har jag varit inne på vad som kan göras åt arbetslösheten, det är sannerligen ett delikat problem. Politiska lösningar kan vi glömma, det måste till nytt tänkande, det passar inte in i den demokratiska process som måste mala, innan beslut kan fattas. Ett vidlyftigt förslag ändar i bästa fall i en halvmesyr, men till nittionio procent avslås det på grund av oförmåga, att fatta vad det ska beslutas om.

   Inom politiken gäller att gamla beprövade metoder först måste användas, de har så länge jag kan minnas, kallats politiska vägval. Den politiska kartan har inte uppgraderats de senaste hundra åren, inte undra på att alla vägval inte når ända fram.

   Jag vet att Medborgarlön sticker i ögonen på de gamla trötta politikerna, som håller greppet om partiledningarna. De syns inte, men de finns där och anger färdriktningen. Undantaget var Göran Persson, som begärde mandat att styra efter eget huvud. Den minnesbetan glömmer inte de gamla sosserävarna så lätt. Nu är det Fredrik som tar all plats inom Nya Moderaterna och genom det, skaffar han sig mäktiga motståndare.

   Finessen med Medborgarlön är att människorna släpps fria att fatta egna beslut, istället för att styras av vår trögflytande byråkrati. Det skulle innebära att exempelvis skattekontoren, övergår till att bli en hjälpande hand, till de som vill förverkliga sina idéer. Överhuvudtaget ska de offentliga verksamheter som blir kvar efter en omläggning, fungera som hjälpande händer.

   Fördelen kan mätas i inbesparade pengar, inte i kostnader som det sagts. Med dagens höga arbetslöshet, vad kostar inte Arbetsförmedlingen och dess aktiviteter? Lägger man sedan till Försäkringskassan och Socialkontoren som inte längre skulle behövas, är det enormt med inbesparade pengar det är fråga om.

   Att dela på de befintliga jobben eller införa Medborgarlön är vad som står till buds för att möta framtiden. Den som lyssnar på vad våra unga skulle vilja göra, men inte har möjligheter till, är det att få vara sin egen. Frihetstanken ligger på något sätt i tiden, människorna vill i allt större utsträckning styra över sina liv.

   Jag vet en person, som dunkade huvudet i väggen när Kuba släppte bomben, att statligt anställda skulle få sparken, men ges möjlighet att bli egna företagare. Om människorna kommer att kunna överleva på inkomster från de områden den Kubanska regeringen släppt fria vet man inte. Det kan sluta i en tragedi, men det finns också en chans att det kan slå väl ut.

   Risken för att en maffia växer fram precis som i Ryssland finns naturligtvis, likaså att många kommer att försöka tjäna svarta pengar. Det hör till och risken har säkert noga övervägts. Men att ändå få in några få skattepeso istället för att betala ut, är ju en förtjänst för staten. Och pengar behöver sannerligen Kubas regering, enbart landets armé och polisstyrka, kostar enormt med pengar varje år. Men den kostnaden ses väl mest som en försäkring mot en revolution. 

   Nu är vi inte som Kuba och kommer aldrig heller att bli det. Men problemet som Kuba har är likartat för vår del, även om vi har en bättre grund att stå på. Vi har en alldeles för stor offentlig sektor i förhållande till det privata näringslivet. En strypning av kassaflödet under ett par års tid, kommer att innebära svårigheter att betala ut löner och pensioner till de offentliganställda. För att undvika kollaps, måste det till rejäla skattehöjningar, det kommer inte att låta sig göras, utan våldsamma protester.

   Vad det här bevisar är, att alla problem som uppstår i vår värld, har med ekonomi att göra. Den höga arbetslösheten är en ekonomisk fråga, en nyanställd måste vara lönsam redan från början. Det finn sinte utrymme för företagen att ta socialt ansvar, det kan äventyra verksamheten. Med andra ord har vi inte mycket att välja på, det måste till nya grepp för vår framtida överlevnad. Medborgarlön är definitivt det mest tilltalande, utom de som valt politiken som yrke, förstås.

   Med det avslutar jag följetongen, annars hotar det bli en roman av det hela.