Vaknade strax efter fyra, börjar känna mig som en jojo. Att ena dagen vakna klockan fyra, andra runt sex, påverkar mig negativt, tänker i ett sorts dimmoln när jag sätter mig ner för att fördriva tiden. Det tar en stund innan dimman lättar, men sedan far tankarna hit och dit.

   Jag grubblar på vad som ska hända framöver. Den officiella bilden av vårt land har krackelerat och en helt annan kan skönjas inunder. Bilden av vår fantastiska demokrati, som enligt många politiker borde exporteras till andra länder, är på väg att visa en helt annan bild. Man kan fråga sig om vi inte numera kan ses som ett odemokratiskt land, styrt av en politiskt skapad byråkrati. Ett land där ordning och reda varit ledstjärnor, uppvisar nu bara oordning och oreda.

    Det som många upplever som kaos inom många offentliga verksamheter, har inte kommit som ett brev på posten, det är följden av årtiondens misskötsel. Valsystemet har visat sig vara alldeles åt helsike, dessutom har framkommit att massvis med fel begåtts vid valet. Antagligen inte första gången, det har säkert hänt tidigare, men inte uppmärksammats, eller sopats under mattan.

   Våra politiskt valda företrädare har levt i oskuldsfullt tillstånd i något som kan liknas vid ett reservat, där inga andra har tillträde. Inte ens den moderna tiden. Alla försök att anpassa politiken till verkligheten är därför dömt att misslyckas, det går inte att leva i två världar samtidigt.

   Det högteknologiska kunskapssamhället har inte tagits emot med öppna armar av det politiska etablissemanget. Med allt de säger bara en knapptryckning bort, blir omedvetna felsägningar och misstag allmängods samma dag. Det finns ingen ångervecka för dåliga beslut, som inte förutsett konsekvenserna. För varje misstag undergrävs förtroendet.

   Vid min ålder kan jag inte blicka för långt framåt i tiden, jag tar därför ofta saker och ting som de kommer dag för dag. Sorgligt nog är det allt fler unga arbetslösa som tänker på samma sätt och tar en dag i taget. Den politiska uppfattningen är att om de väl får ett jobb, kommer allting att lösa sig. Vad som händer är bara att de ungas drömmar om hur de vill leva sina liv krossas. Deras dröm är inte att sitta i kassan eller plocka upp varor på hyllorna i ett varuhus, inte heller att jobba obekväm arbetstid i någon hamburgerbar, men ingen politisk makthavare bryr sig. Vad vet ungdomarna om livet, det är bara folk med social kompetens som vet det.

   Bland många av de unga finns kreativitet och oupptäckta talanger vårt land skulle ha enorm nytta av. De långtidsarbetslösa har lärt sig bli överlevare genom att istället för pengar, använda sig av uppfinningsrikedom. De som varit motståndare mot lärlingsplatser, är de som ska bära hundhuvudet för ungdomsarbetslösheten.

   Jag har själv varit ung (och är det fortfarande i sinnet) och minns hur obstinat jag var mot de som ansågs vara auktoriteter. Ingen av dem visste vad jag ansåg var bäst för mig själv. Precis som nu var det ingen av de jag rök ihop med som egentligen lyssnade, de hade rätt och jag fel.

   Ingenting tycks ha ändrats under de snart sextio år som gått sen jag slutade skolan. Jo, en viktig sak har ändrats, då fanns möjlighet att byta jobb om man inte trivdes. Den möjligheten utnyttjade jag flera gånger.

   Det gäller att hamna på rätt plats i livet, inte en plats anvisad av andra, det har aldrig politiska företrädare fattat. Eftersom många av de aktiva politiker som finns i dag, säger sig ha politiken i blodet, betyder det bara att någon eller båda föräldrarna varit politiker. Arvet de fått gagnar sannerligen inte de nya frågor som ständigt dyker upp, deras beslut styrs av gammal vana. Människor som säger sig ha politiken i blodet, ska vi därför akta oss för.

   Man bör ha i åtanke att genom politiskt påtvingade regler och förordningar, blir resultatet att allt fler människor vänder ryggen åt makthavarna. Läste några kloka ord för många år sen, men minns inte ordagrant. Vad jag kommer ihåg är: En påtvingad auktoritet kan bli avgörande för våra handlingar, men över hjärtat har den ingen makt. Den som tror sig behärska människor på det sättet bedrar sig.

   Vad jag kan förstå betyder det att med politisk styrning, kan vi aldrig få ett väl fungerande samhälle. Det är de som berörs av besluten, det vill säga folket, måste själva få säga sitt hur de vill ha det.

   Nu kom tidningen, dags att insupa lite nyheter. Under helgen blir det ingen blogg, jag släpar inte med mig datorn till sommarstugan. Eftersom el snart kan klassas som lyxvara (åtminstone vad gäller priset) bommar vi igen tills våren kommer. Vem fasiken ställde till med att vår billiga vatten- och kärnkraft nu kostar skjortan? Är det svenska folket, eller de så kallade folkvalda?