Dagen började inte så bra, datorn ville leva sitt eget liv efter att jag slagit på den. Som vanligt var det ett löjligt fel, en fil saknades av någon anledning. Orkade inte ta itu med problemet tidigt på morgonen, när jag väl satte igång datorn igen, var felet fixat på tio minuter. Man ska aldrig ge sig på att försöka sig på att ta itu med saker när adrenalinet flödar.

   Nåja, världens mest fulländade demokrati, finns det politiskt aktiva som påstår att vi har. Jo då, vi får säga och tycka vad vi vill, men därifrån är steget långt, till att kunna påverka de politiska makthavarna. Ingen som inte har plats i gänget, ska lägga sig i det som en majoritet kommit fram till ska beslutas. En otäck rest av den enpartistat vi en gång var.

   Men det ploppar ständigt upp för folket dolda snedeffekter, orsakade av maktfullkomlighet. Den muthärva som uppdagats i Göteborg, är antagligen bara toppen av ett isberg. Alla kan köpas, om betalningen är den rätta. I varje valrörelse köper partierna röster genom utlovat valfläsk, som invånarna senare får betala i någon form. Lojala partimedlemmar belönas med uppdrag som betalas av skattebetalarna. Ja, börjar man tänka så, har korruption funnits mitt ibland oss under många herrans år.

   Att samla på sig så mycket som möjligt, har blivit en tävlan. Eftersom vi inte får med oss någonting dit vi en gång går, kan man fundera varför. Alla borde vara medvetna om att de redan från födseln, obevekligt går sin död tillmötes. När den inträffar vet ingen, men det gäller att ta vara på den tid som tilldelats.

   Människan är dålig på det, dyrbar tid sovs bort, eller slösas bort på fullkomligt meningslösa saker. Att slå ihjäl tid, är det många unga (men även äldre) som gör, men i de flesta fall är det inte ett eget val. Vår fantastiska nutid är sådan, endera jobbar folk nästan ihjäl sig, eller tvingas vara sysslolösa.

   Känner mig ofta otillräcklig på grund av ständig tidsbrist, det är så mycket som ska hinnas med innan det är dags. Ibland frågar jag mig varför, om det är för att skapa minnen hos mina nära och kära … Tja, kanske är det så.

   Stunder av tvivel drabbar alldeles säkert de flesta. Om man tappar fotfästet är det naturligt att söka sina rötter eller göra nostalgiska återblickar. Vad det handlar om är att försöka hitta en fast punkt att utgå ifrån. Den fasta punkten blir alltmer diffus, i takt med att vårt samhälle förändras.

   Efter att det långlivade industrisamhället gick i graven och ersattes av det högteknologiska kunskapssamhället, känns det som att människan skapat det rotlösa samhället. De högteknologiska framstegen sker i rasande fart, nya tekniker har blivit vardagsmat. Vårt skolsystem är ett utmärkt bevis på att föråldrade kunskaper bland de styrande, skapar okunskap hos de unga.

   Den trygghet vi alla vill känna, hur skapas den i vår hispiga nutid? Med inte någon av föräldrarna till hands när någonting inträffar, har snuttefilten ersatts av en mobiltelefon. Visserligen kan barnen nå sina föräldrar, men vad det har med trygghet att göra vet inte jag. Ett tryggt samhälle kan bara skapas, genom att människorna känner trygghet. Det har ingenting med ekonomi att göra, enbart att de politiska makthavarna lyssnar på vad invånarna har att säga och vilket samhälle de vill ha.

   Framgångarna för SD har ingenting att göra med deras politiska budskap, det har att göra med det etablerade politiska etablissemangets totala brist på att lyssna hur folket tycker och tänker. Det häcklas friskt om gröngölingarna inom politiken, som inte kommer att kunna försvara sig i en debatt. Må så vara att de inte lärt sig retorikens flummighet, de säger bara vad de hört folk på gatan säga. Utan försköningar.

   Den som säger vad folk tycker och tänker får många motståndare, men också medhåll från en växande grupp, så länge som inte de politiska makthavarna, gör någonting åt de misshälligheter som finns. Det som varit politiskt korrekt tidigare, kan ses som en belastning för båda blocken. Nu gäller verkligen att ta itu med ett helvete i taget.

   Det största helvetet för regeringen och det rödgröna blocket är invandringspolitiken. Tiden då människor som ställde frågor om invandringen, snabbt och effektivt kunde tystas av de politiska makthavarna genom att kalla dem rasister, den tiden är förbi. Det går inte att idiotförklara en så stor del av landets invånare, som SD har bakom sig.

   Uttryck som att inte vilja ta i en SD politiker med tång, är bara barnsligt. De är valda på samma sätt som från de båda andra blocken, folket har sagt sitt. Att de båda blocken plockat på sig boxarhandskar är inte ett tecken på en fight, utan bara för att skuggboxas. Ingen vågar sticka fram hakan och riskera få en smäll på käften, de har ju själva inte rent mjöl i påsen.

   Eftersom knappast någon har det, är världen som den är och vi har små möjligheter att göra någonting åt det. Men alla borde säga sin mening i alla fall, annars tror alla makthavare att folk är nöjda med det som är.