Tidningen har inte kommit. Varför den är så sen på söndagar är svårt att förstå. Den brukar inte innehålla någonting sensationellt, inte läsvärt heller för den delen. Ändå retar man upp sig på att den kommer sent.

   Jag är en person som omedvetet suger till mig det jag läser och hör. Det är lätt att tolka det man läser och hör på fel sätt. Eller kanske är det så att vi tolkar informationen på det sätt vi vill ta till oss den. Fick en tankeställare efter att ha hört ett gäng ungdomar med V75 lappar i handen, fabulera om vad de skulle göra om de råkat pricka in rätt rad och kammat hem jackpot. Det var inte samla i ladorna som gällde, snarare att sätta sprätt på pengarna.

   Jag började tänka på den spirande optimism det talas om, att folk vågar handla igen. Vad det i själva verket handlar om, är kanske att passa på så länge det går. Finanskrisen kom som blixt från klar himmel, samma sak kan hända igen. Ska det gå åt helsike, ska det göra det med dunder och brak.

   Oavsett vem man talar med, är de inte nöjda med vad de har, tvärtom skrivs önskelistor i huvudet varje dag. Det är väl en av anledningar till att det spelas så mycket i vårt land. Att jobba ihop pengar till önskningarna går inte, även om skatten på arbete skulle bli ett minimum. När människor kommer underfund med att arbete sannerligen inte skapar hälsa och välstånd utan bara det nödvändigaste, kommer vår värld att förändras.

   Jag saknar originalen som fanns när jag var ung. Naturligtvis finns det fortfarande personer som kan uppfattas som original, men det uppskattas inte i myndigheternas ögon. Ingen ska välja sin egen väg i livet, alla ska rätta in sig i ledet, annars stryks de ur rullorna. Massvis med levande personer, existerar egentligen inte i vårt land. I alla fall inte i myndigheternas papper.

   Många av dessa personer har en gång varit skattebetalare, men av skilda anledningar hamnat utanför samhällsgemenskapen. De är fortfarande människor, men behandlas inte som sådana. Varje vuxen person måste vara en tillgång för staten, kommunerna och landstingen, annars kan inte välfärden bevaras. Men de pengar dessa personer betalat in, har de inte rätt att få tillbaka en del av dessa pengar?

   I Gävle försvaras höjda arvoden till politiskt valda personer, att de ska uppmuntras ta mera ansvar. Att de inte gjort det tidigare vet alla, men att höja deras ersättningar, kommer knappast att ändra på det. Om det är så enkelt, varför inte höja lönerna inom skolan, sjukvården och omsorgen? Inga kunskapskontor eller landstingsledningar skulle behövas, personalen skulle ha ansvaret att det fungerar. Tja, i det fallet har jag en känsla av att det skulle fungera, frihet under ansvar har större förutsättningar, än att utföra idiotiska order från personer som har sämre inblick i det vardagliga.

    Visst är det märkligt att de som ska utföra vad beslutsfattare kommit fram till, inte är de som lägger fram underlagen för besluten. De som vet var det brister, varför det blir si och så och inte som det var tänkt, är de som aldrig får säga sitt. Att det ständigt blir fel vid beslutsfattande, men ingen har ansvaret för dessa fel, kan inte höjda arvoden ändra på.

   Jag ruskar på huvudet varje gång en politiker pratar om hur vårt land utvecklats. Vårt land har bara förändrats, för politiskt valda personer på ett skrämmande sätt. Allting går så fort att när viktiga saker ska beslutas, är underlaget för besluten redan överkörda av verkligheten. Det enklaste sättet att ändå kunna fatta ett beslut, blir då att försöka rädda ansiktet genom att plocka fram gamla beprövade patentlösningar, i hopp om att de ska fungera.

   Det är först när politiskt valda personer vågar erkänna att deras kunskaper inte räcker till, som en förändring kan ske. Hur länge de tror sig kunna gömma sin okunnighet bakom inhyrda konsulter och välbetalda tjänstemän vet väl f-n, men visst sjunger det politiska etablissemanget på sin svanesång.

   Politiskt valda personer ska finnas ute i arbetslivet, inte bakom stängda dörrar.