Det högteknologiska kunskapssamhället är på väg att förändra vårt föråldrade politiska system. På samma sätt som invånarnas skyddsnät gjorts så grovmaskigt att de flesta faller igenom, håller samma sak nu på att hända för heltidspolitiker.

   Många politiker framhåller arbetsbördan som ett argument för hög lön och fantastiska pensionsvillkor, väldig få har hänvisat till att jobbet är ansvarstyngt. Att ha jobbet med sig sju dagar i veckan är inte kommun- och landstingsråd ensamma om, det är ju precis vad som gäller företagsledare inom det privata näringslivet. Man kan med fog anta att svårigheterna med att vara politisk makthavare, till största delen beror på otillräckliga kunskaper.

   Inom kommuner och landsting handlar det om skattepengar i ofattbar omfattning, minsta lilla misstag kan kosta skattebetalarna miljoner, som behövs så väl inom verksamheterna. Är verkligen så kallade folkvalda, rätt personer att förvalta skattepengarna på bästa sätt? Väldigt få politiker har den utbildning som fordras, för att förstå vad de egentligen beslutar om. Allting är i dag alldeles för komplicerat, för att de med social kompetens ska kunna inse konsekvenserna av ett felaktigt beslut.

   Vårt politiska system har inte hängt med i allt det nya. Många länder har insett att nytt friskt blod och nya idéer måste till, för att klara av de snabba förändringarna. De välutbildade som kan tänka sig en kort sejour som politiker, kommer inte att offra mer än en mandatperiod, sedan vill de gå vidare.

   Före detta kommunalrådet i Ockelbo, Staffan Nordqvist, gjorde ett intressant uttalande i den debatt som nu startat om politikers visstidspensioner. Efter tolv år som kommunalråd, kände han sig som en urkramad svamp, det fanns inga idéer kvar. Det sitter alldeles säkert en massa urkramade svampar utan idéer i maktställning i vårt land, vilket måste ses som en katastrof för invånarna.

   Vad kan man nu göra åt det här? I stort sett ingenting, så länge som vi har en politisk maktstruktur, som skyddar så kallade folkvalda politiker. Det talas ofta om nätverk numera, ett uttryck för ett rikt kontaktnät, där alla har samma intresse av att kunna försörja sig till döddagar på skattemedel. Avdankade politiker med ett stort kontaktnät inom regeringskansliet, anlitas som lobbyister, vilket visar hur sjukt det hela är.

   Som tur är korrigeras allting av någon underlig anledning, första steget måste granskningen av visstidspensioner och generaldirektörers fantastiska löneökningar ses som. Men vi kan även vänta oss en granskning av riksdagens ledamöter, om riksdagen skulle fungera bättre om den halveras. Antagligen har vi bara sett början på de förändringar som kommer att ske.

   Vad som skapat girigheten hos många politiker är svårt att säga, men den finns där. Kanske beror det på att det inte finns någon status i att vara politiker, men att vara välbetald skapar en viss respekt. Nja, jag är nog mer benägen att tro att politikers höga löner, enbart skapar avundsjuka.

   Har många kloka citat nerklottrade i mina anteckningsböcker, ett av dem lyder: Där jag inte är, där är lyckan. Sådant är vardagsmat för nutidsmänniskan.

   Och så är det tyvärr, ingen tycks vara nöjd med vad de har, det gäller att roffa åt sig så länge det går. Man kan ju hoppas att de som skor sig på andras bekostnad lever lyckliga i resten av sitt liv, men samvetet har en förmåga att ställa till det. För de som har ett samvete förstås, ibland funderar man över om många av våra politiska makthavare verkligen har det.  

   Dags att packa ner det som behövs över helgen, det blir till att skotta jord igen. Om andan faller på, kanske jag skriver någonting på måndag. Men man vet aldrig, mycket kan hända fram till dess.