Någonting gick snett när jag skulle lägga ut det jag skrivit. Men skam den som ger sig.

   Hade vissa förhoppningar om att det skulle bli lugnt i dag, men tji fick jag. Jorden måste skottas ut vid stugan innan första snön kommer, den kan komma redan nästa vecka enligt min fru. På måndag ska vinden röjas från en massa gammalt och sådant finns det gott om. Hur ”arbetsledaren” ständigt kan komma på vad som göras bekymrar mig, det tycks aldrig bli slut på de projekt hon anser måste göras. Jag har hört många karlar klaga att det har med åldersnoja att göra, det ska vara plockat och snyggt ifall… Ja, ni förstår säkert vad jag menar. Nåja, den dag det händer behöver man inte bekymra sig om någonting alls.

   Råkade se ett inslag med den nya centerledaren när jag var på väg förbi teven. Nya kvastar sopar bäst sägs det, men det som behöver städas i svensk politik, måste det till en caterpillar för att kunna skyffla undan.  Och tänk allt som sopats under mattan under många år, det är väl därför det börjar gunga under fötterna på våra politiker.

   Hursomhelst, ett betydligt grönare centern ska det bli. Eftersom centern satsar på storstadsväljare, betyder det väl att en massa träd ska planteras i Fjollträsk. Glesbygderna växer igen av sig självt, där behövs helt andra saker, att folk kan leva och bo kvar där de trivs exempelvis.

   En tanke slog mig, borde inte MP gå i spetsen för en utflyttning till glesbygder? Problemet är att de inte har särskilt många sympatisörer ute på vischan. Det är ju storstäderna som är de stora miljöbovarna, och det är där miljörörelser blommar.

   Tycka vad man vill, men MP har verkligen legat i för att få ingå i en regering. Tillsammans med sossarna fick de tji, nu verkar de snegla mot den borgerliga sidan. Inte så lyckat kanske, det är bara att titta på hur alliansens småpartier tappat väljare.

   Jag tycker faktiskt synd om våra småpartier, de borde gå ihop till ett enda, istället för att ingå i allianser. C, FP och KD har sedan 2006 visat sig ha ungefär samma mål att sträva mot och skillnaden mellan dessa och MP är inte stor.

    Visst har allianspartierna lagt fram egna förslag, men för det mesta snällt rättat in sig i ledet med Moderaterna som härförare. De enda vinnarna i det hela är de som fått ministerposter eller andra smickrande uppdrag, men i övrigt har partierna förlorat på samarbetet.

   Man kan förstå folk som resonerar som så, att en röst på Moderaterna biter bättre, än på något av de små partierna. Skulle något av småpartierna ramla ur Riksdagen, finns andra som vill vara med och regera. Visst gäller det att skapa en majoritet för att kunna få igenom besluten, och ministerposter skulle säkert MP nappa på, det hela är ju som Herre på täppan.

   Ser man på hur rävspelet går till inom kommuner och landsting, tycks inte blockpolitiken fungera alls. I allt fler kommuner har det blivit en salig blandning och blockgränser suddats ut. För de starka inom partierna gäller att kunna hamna vid köttgrytorna, sedan får medlemmarna säga vad de vill. Just den dumheten stod Centern dyrt vid senaste valet i vårt län.

   Vart det här leder i slutändan, annat än att förtroendet för politiker når nya bottennoteringar precis som vår kärnkraftindustri, är nog ett ganska säkert tips. Apropå kärnkraftverken, kan de lika gärna läggas ner, när de i alla fall inte fungerar. Så kan det gå i ett land som ständigt vill ligga i spets. Men det är klart, politiska beslut har verkligen ställt till det för kärnkraftindustrin.

   Nu är det ju så att de beslut som fattats, har gjorts med stöd av folkomröstningar, där de minst informerade fått säga sitt. De politiska makthavarna har inte något som helst ansvar för att det blivit som det blivit. Men vet man inte vilken fot man ska stå på, är det lätt att till slut bli yr i huvudet. För svenska folket som gnäller över dyr el, gäller därför den gamla slitna klyschan, som man sår får man skörda.

   Nu väntar alltså stugan och det sista av jordhögen, med åtföljande träningsvärk. Blir inte klok på varför det finns så många saker som måste göras.