Varningssignaler duggar tätt, nu måste vi sänka förväntningarna. Men efter vårens och sommarens alla prognoser om de närmaste årens tillväxt i ekonomin, så här illa var det väl ändå inte tänkt att bli. Kanske just därför släpar fackföreningsrörelserna efter och baserar sina lönekrav på de glädjekalkyler som visat sig inte hålla. Ska facken än en gång tvinga fram löneökningar som leder till att många företag kommer att göra sig av med anställda? Sannolikheten är stor att det blir så.

   Att driva lönsamma företag är ingen lätt uppgift. För ett vinnande företag gäller darwinistiska principer – bara de starkaste, smartaste och mest anpassningsbara överlever på marknaden. Vad det hela handlar om kan liknas vid att simma med hajar. Det finns gott om hungriga hajar som slukar allt i sin väg därute i vår farofyllda värld.

   Att vi kommer att påverkas av de krishärdar som uppstått har vår finansminister påpekat de senaste veckorna, ändå tänker regeringen sänka restaurangmomsen. Till vilken nytta kan man fråga sig, det hade varit bättre att sänka momsen på el och drivmedel, det hade gynnat alla. Jag kan inte se det på annat sätt än att en massa skattepengar kastas i sjön, vilket inte är första gången. Pengarna skulle göra större nytta genom att hjälpa istället för att stjälpa de människors vars livssituation förändrats genom vansinniga beslut. Som det nu är tror allt färre att vi lever i ett välfärdssamhälle.

   Ett samhälle där det inte sker en rättvis fördelning av de skattepengar som betalas in, har ingen möjlighet att överleva på sikt. Människor föds inte för att försörja staten, kommunerna och landstingen, däremot skapades dessa verksamheter för att ge service åt och tillvarata invånarnas skattemedel på bästa sätt. Hur det illa det fungerar i verkligheten, har väl alla kommit underfund med.

   Hur kommer då vårt samhälle att se ut i framtiden? Med de prognoser många erkänt skickliga ekonomer gett den senaste tiden, kan vi räkna med att politiskt skapade jobb försvinner i snabb takt. Det beror på att under de närmaste fem åren, kommer det bara att finnas pengar till det nödvändigaste. Dit hör definitivt inte heltidspolitiker som har sin inkomst från politiskt skapade jobb. Vi kan också vänta oss att trycket på de politiska makthavarna, kommer att öka i takt med att missnöjet växer. Det ska fan vara politiker i den osäkra framtid vi nu går till mötes.

   Den politiska styrningen har gjort vårt land på tok för byråkratiskt och det kostar skattebetalarna enormt med pengar varje år. Alla statliga verk som lever sina egna liv och hittar på tokigheter borde bantas till ett minimum. De är i alla fall bara avstjälpningsplatser för avdankade politiker som inte platsat inom de olika partierna. Hamnar de inte på något statligt verk, så blir de landshövdingar. Bara det visar hur galet allting fungerar i vårt land.

   Enda möjligheten att få rätsida på det politiska eländet tycks vara införandet av medborgarlön. När tillräckligt många inser det, läggs grunden för ett nytt samhälle där invånarnas kreativitet kan tas tillvara. Utan politisk eller byråkratisk inblandning. Kunde SD komma in i Riksdagen, ser jag inte det som någon omöjlighet. Visst är det fantastiskt att det går att tvinga fram förändringar med enkla medel. Det räcker med att budskapet tilltalar tillräckligt många invånare, det ger makt att förändra vårt samhälle.