När man kommit upp i åren, är det lätt att göra jämförelser mellan förr och nu. Vår moderna tid borde slå den gamla tiden med hästlängder, men i många fall gör den inte det. Vad jag kan minnas, fanns inte organiserad brottslighet och våld på våra gator. Inte heller sönderslagning av skyltfönster och diverse saker, enbart för att avreagera sig på döda ting. Frågan som alltid infinner sig i huvudet är om människor blivit dummare, när det borde vara tvärtom.

   Om folk blivit dummare, måste det bero på den flumskola vi påtvingades i slutet av sextiotalet och som fortfarande existerar. Vad jag kan se, är det ett av de största politiska misslyckandena i vårt land. Att det inte till dags dato rättats till, visar att någonting är fel i vårt politiska system.

   Vi har kommit långt från den ”enpartistat” vi en gång var. Så här i efterhand, var det en tid då massvis med misstag gjordes. Många av misstagen får tillskrivas makfullkomlighet hos de politiska makthavarna. Det fanns ju ingen som vågade säga emot. Inte ens inom partiet, även om gräsrötterna såg vartåt det barkade.

   Men så kom förändringen smygande och tog det stora partiet på sängen. Den rejäla vänstersväng partiet tog under ledning av Palme, fick många att dra åt sig öronen och sjuttiotalets valnederlag kom inte överraskande annat än för de närmast sörjande. Chocken gick att läsa i partiledningens ansikten.

   Efter det har partiet inte återhämtat sig. En massa misstag på åttiotalet efter partiets återkomst till makten med hjälp av kamrat fyra procent, skapade ett misstroende mot vad partiet egentligen kunde göra för landet. Dessvärre visade partiet att ekonomi inte var dess starka sida.

   Numera får det forna stora partiet förlita sig till motståndarnas misstag. Missnöjespolitik kan löna sig på kort sikt, men är ingenting att bygga en framtid på. Vad som måste till är att hitta lösningar som kan skapa det hållbara samhället, hur nu det ska se ut.

   Vad man lärt sig med åren är, att politiska lösningar inte kan skapa ett rättvist samhälle. Av den anledningen kommer det att bli invånarna, som kommer att tvinga fram en förändring. På fredlig väg kan man hoppas.

   Att förändringar måste tvingas fram på lokal nivå ute i kommunerna, är väl vad som måste till för att sätta igång det hela. Det är där invånarna lättast kan sätta press på de politiska makthavarna. Utan stöd från kommunerna, får riksdagen svårt att fatta beslut som inte faller invånarna på läppen.

   Förändringens vind sveper över världen just nu. Varför det inte ska påverka vårt land, är svårt att tänka sig.