Vi kan tycka oss leva i en lugn ankdamm, men vad vet man. Det börjar nämligen röra sig under ytan. Man hör ofta folk parata om att vi lever i ett orättvist samhälle, ju fler som upplever att vi har det, desto större är risken att någonting drastiskt händer.

   Enbart hur revolutionerna som blossat upp kommer att påverka vårt lilla land, är någonting som kommer att visa sig ganska snart. Vi ser redan med oro hur höjda drivmedelspriser påverkar vår vardag, kanske det rent av kan bli ransonering av drivmedel, det har vi varit med om förr.

   Man ska inte måla fan på väggen, men under de senaste tio åren har man från politiskt håll fått höra att allt fler måste jobba, för att inte vår välfärd ska haverera. Med andra ord betyder det, att vi håller på med att skjuta ett stort berg framför oss. Vi kommer knappast att kunna flytta på berget, det måste plockas ner bit för bit.

   Vad som väntar är rena slavgörat för de som orkar. Man kan förstå att allt fler börjar känna sig utnyttjade och frågar sig varför de ska jobba för andra. Att människan värderar sin frihet högt bör inte vara någon hemlighet, inte ens för politiska makthavare. Visst, vi kan säga och tycka vad vi vill, men inte påverka de beslut som fattas. Men räcker verkligen det för den moderna människan?

   Vad tillväxt i ekonomin (som vilar på hög konsumtion) har med frihet att göra, tycks ingen kunna förklara. Det är ju tvärtom så att många tar ut många årslöner i förskott, dessutom fungerar räntor och amorteringar som slavkontrakt. Men i ett konsumtionssamhälle är det vad som gäller, annars väntar en nedmontering av vår välfärd.

   Men har vi verkligen ett välfärdssamhälle? Efter åratals nedskärningar av det invånarna betalar skatt för att få, är det sekunda varor som erbjuds av staten, kommunerna och landstingen. Vad det hela pekar på är att pengarna endera försnillats, eller att administrationen tar alldeles för stor del av de gemensamma medlen.

   Oavsett orsaken kan det inte fortsätta, det som invånarna betalar skatt för att få utfört måste prioriteras. Ingen skulle märka om politiskt skapade jobb skars ner till en tredjedel, på annat sätt än att det skulle finnas mera pengar tillgängliga. Den tärande gruppen i vårt land är inte de gamla och sjuka, det är de arbetsföra byråkrater och politiker, som i dag avlönas med skattepengar för sina uppdrag.

   Att pensionerna betalas med de pengar som löpande kommer in är helt vansinnigt. Har många gånger lekt med tanken, hur det skulle sett ut i dag om löntagarna sedan sextio år tillbaka, fått betala en avgift till sin egen pension. En form av pensionssparande som skulle ha tryggat ålderdomen. Av någon underlig ideologisk orsak gick det inte för sig, alla skulle vara solidariska med varandra. Resultat av det har blivit att allt färre tvingas försörja allt fler.

   Jag kan förstå att våra politiker i dag börjar få myror i byxorna, det behövs snart dubbelt så många i arbete för att det ska gå ihop. Och det är inte så långt borta, storhetstiden för de gamla industriländerna är förbi, vad som kommer törs väl ingen tänka på i nuläget.

   Det enda som gjorts är att lägga ut rökridåer för att skymma kommande allvarliga problem. Antagligen är det anledningen till att människorna skrämts upp om en väntande naturkatastrof. Visserligen ska det hända om runt fyrtio år, men det gäller att möta Olle i grinden. Rent skitsnack egentligen, de pengar som i dag kastas bort på att rädda vår miljö, borde istället läggas på hög för kommande behov.

   Lev och handla nu, det kanske aldrig blir bättre. Tja, ungefär så lyder väl dagens budskap. Varningar för att bostadsbubblan är ett faktum och kan spricka när som helst, är det inte många som bryr sig om. Den dagen, den sorgen. Hörde en som hänger på fallrepet säga, att det får väl bli socialen för att få mat och tak över huvudet. Familjen hade fasta kostnader på nästan tjugo tusen i månaden, det fick inte komma några oförutsedda utgifter.

   Hur många som har samma sak hängande över sig vet jag inte, men antagligen är det hundratusental i vårt land. De tänker inte så långt att alla får vara med och betala, för så fungerar det. Tyvärr finns inget trygghetssystemet människor som får det svårt av skilda anledningar, de får de skylla sig själva. Om däremot staten, kommuner, landsting och banker får ont om pengar, är det vår skyldighet att betala, det är så den omtalade solidariteten fungerar.

   Precis som i Arabvärlden, sitter även vår regering aningslös på en krutdurk. Vem vet, kanske det snart är dags att vifta med en röd flagga och ropa: Tänt var det här! Det hela liknar mest en skenande karusell, som ingen tycks få stopp på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...