Allting som förutspås baseras på antaganden, precis som man själv med hjälp av kända fakta, försöker gissa sig till hur det kommer att bli framöver. Men faktum är att inte någon kan förutsäga, hur vår värld kommer att se ut om ett par år. Det händer hela tiden saker som ändrar förutsättningarna.

   För att undvika obehagliga överraskningar bör det därför finnas en framförhållning, att skapa en grund att stå på. Någonting som grovt underskattats i vårt land är självförsörjningen av saker som behövs, inte minst när det gäller produkter från våra jordbruk. De få jordbruk som finns kvar kanske jag bör tillägga. Det är otacksamt att vara mjölkbönder och köttproducenter, de skär sannerligen inte guld med täljkniv precis, de flesta kämpar för att överleva.

   Någonting måste vara helt galet när svenska folket är med och betalar en massa pengar, som slösas bort av EU genom det vansinniga jordbruksstöd som hållit bönder i andra medlemsländer vid liv. Tanken bakom var antagligen att alla bönder inom EU skulle få samma villkor, men det är en omöjlighet. Istället har det skapat en snedvriden konkurrens, som är på väg att slå ut tidigare livskraftiga jordbruk, bland annat i vårt land

   Man får känslan att de största länderna styr det hela, bönder i de sydliga länderna är inte lika beskedliga som här hemma. Eller rättare sagt har inte våra politiska makthavare samma tryck på sig så i många andra länder. Men vad vi kan vänta oss när EU:s stödpengar börjar tryta, vågar man inte ens tänka på i dagens oroliga läge. Risken är överhängande att regeringar runt om i Europa, kommer att få häcken full med protestaktioner och åtföljande livsmedelsbrist. Jag tror inte det är så långt borta.

   Hur många före detta jordbruk som ligger i träda i vårt land, kanske det finns någon uppgift om. Men hur många arbetstillfällen som skulle skapas om det satsades på jordbruket i vårt land, skulle vara intressant att få veta. Arbetslösa tidigare glesbygdsbor i tätorterna skulle ges en möjlighet att flytta hem till fädernesgården genom ett startbidrag. Vad det handlar om är struntsummor i förhållande till vad det kan ge.

   Industrisamhället har gått i graven för länge sedan, att tjänstesamhället ska vara lösningen måste ses som en utopi. Det fungerar bara när företag och välbärgade människor har råd med att hyra tjänster Den enda långsiktiga lösningen är produktion av det folk behöver, både här hemma och utomlands. Eftersom alla måste äta för att överleva, är den inhemska matproduktionen så otroligt viktig. Med dagens teknik kan det mesta odlas i vårt land, men vårt klimat och vansinniga byråkratiska påhitt gör allting både svårare och dyrare.

   Naturligtvis går det att ändra på, kanske de politiska makthavarna till och med tvingas att ändra spelreglerna för våra bönder. Att ge människor möjligheten att leva kvar, eller rent av flytta till landsbygder och glesbygder, skulle på sikt göra oss självförsörjande. Många tätorter lider i dag av överbefolkning, med alla problem det för med sig och problemen växer oroväckande snabbt.

   Är det inte dags att damma av devisen, att hela Sverige ska leva? För visst är det sant som det sägs, man saknar inte kon förrän båset är tomt.