Kan inte slå bort tankar om, vad som kommer att hända efter alla revolutioner som pågår. Alla dessa människor som kämpar för sin frihet kommer att ställa krav, den dag diktatorerna är borta. Det kommer inte att bli lätt, men genom oljetillgångarna har de trumf på hand.

   Det i sin tur betyder att världen inte kommer att bli sig lik efter revolutionerna, vi kommer att ställas inför helt nya förutsättningar.  Trots alla brösttoner, har EU ingenting att säga till om, det som händer är ytterligare en spik i EU:s kista.

   Men vad kan det här komma att betyda för vår del? Vi har fått en bild uppmålad av vår regering hur bra allting kommer att bli, det gäller bara att jobba på i sitt anletes svett. Det är ju att alla som kan jobba också gör det, som är nyckeln till framgång.

   Tja, var och en blir salig på sin tro, verkligheten sätter alltid käppar i hjulet. Det som nu händer, kunde bara inte hända, ändå har det nu hänt. Nu måste plan B plockas fram ur rockärmen, men där kanske det är tom när allt kommer omkring.

   När det kommer till kritan, kan inte politiker påverka det som händer och sker, även om de själva tycks tro det. Därför känns de ständiga försöken att förändra så fruktansvärt tröttsamt. Alla partier har ju hört att det finns pengar i statskassan, då måste det sättas sprätt på dem också. Men varje förslag liknar bara en muta, rösta på oss så ska vi se till att ni får det vi lovar. Vad det handlar om är samma taktik som sossarna använt under alla år, men längre än till löften kommer det inte.

   Just nu har våra små partier på den borgerliga kanten det svårt i skuggan av moderaterna och kommer säkert att lova mer än de kan hålla. Inte oväntat har Centern gått samma kräftgång som sossarna, nu vill de satsa på både det ena och andra. Men fjäskar man för folk i Fjollträsk, blir folk på landet (som storstadsbor säger) förbannade. Normalt sett skulle ett gammalt bondeparti värna om både öppna landskap, småbönder, glesbygdsbor och folk i småstäder, men så är det inte längre.

   Folkpartiet lägger alla ägg i en korg och satsar på att förbättra vårt urusla skolsystem. Friskolorna har lockat till sig lycksökare som inte kunnat lyfta betygen, men väl fyllt de tidigare välfyllda fickorna. Så var det naturligtvis inte tänkt, men så fungerar vårt moderna samhälle.

   När det gäller KD har de alltid värnat om familjen, men i dagens egoistiska samhälle är det ingen av de yngre som har tid att lyssna. Stämpeln som ett parti styrt av religiösa personer plockade från frikyrkor, skrämmer också bort många. Men nu vill KD satsa på pensionärerna, en ständigt växande grupp som kan göra ett litet parti stort på nolltid med rätt budskap. Jodå, på äldre dagar blir många lite halvreligiösa, det verkar höra till när slutet närmar sig med stormsteg. Men med en satsning på pensionärerna, har KD faktiskt en chans att rycka upp sig. Det fungerar att föra fram en enda sak, titta på SD:s framgång vid valet.

   Om alldeles för många saker blandas in blir det kattskit av alltihop. Eller som Olof Palme sa en gång: Det gäller att ta ett helvete i taget. Det gäller alltså att prioritera en viktig sak, resten kan andra hålla på med. Vad det handlar om är att kunna lyfta fram de viktigaste frågorna, resten får tas som det kommer.