Vår så kallade högteknologiska kunskapsvärld har vänt allting upp och ner. Den som blir arbetslös exempelvis, tvingas göra det jobb Arbetsförmedlingen är till för. Ja, det finns massvis med offentliga verksamheter som är till för att hjälpa invånarna, som inte alls fungerar som det var tänkt.

   Även banker drar in på den service de bakar in i sina avgifter, till och med affärer utnyttjar kunderna till att själva registrera sina inköp med en scanner. Det har gått så långt att vi tvingas göra det mesta själva, om det ska bli utfört. Omställningen från att tro sig vara omhändertagen till att fatta egna beslut har tagit lite tid, men som vanligt är det ungdomarna som visat vägen.

   För tjugo år sedan sågs det hela som ren science fiction, att människor skulle kunna ha hela världens information i en dator. Nu vet vi hur oerhört mäktigt verktyg tekniken är, den kan sprida information inom loppet av några sekunder, till en enorm mängd människor som är uppkopplade.

   Förvånansvärt många äldre har i dag en dator. Det är inte bara bankärenden som både snabbare och billigare kan hanteras, även kontakter med myndigheter kan förenklas. Våra myndigheter har faktiskt varit sämre att ta till sig allt det nya, än de som avlönar dem.

   Någonting jag ser som positivt är att äldre människor inte längre tiger och finner sig i makthavarnas beslut. Tiden då svenska kvinnor neg och gubbarna tog av sig kepsen för ”överheten” är förbi, vilket en del politiker och byråkrater inte insett.

   Dagens invånare (gammal och ung) kräver att få valuta för sina skattepengar, vilket naturligtvis är alldeles rätt. De finner sig inte heller i vårdköer, förnedrande behandling av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Den som lyssnar vad folk på gatan har att säga, inser att Landstingen bör skrotas omgående och att allt som rör offentliga verksamheter underställs staten.

   Vårt politiska samhällssystem uppfattas som att det ständigt ges dubbla budskap från makthavarna och som av offentliga verksamheter, tolkas som fan läser bibeln. Vår egen lilla kommun byggde ”svart” och skyllde på att lagstiftningen var omodern, runt om i landet har hänt samma sak. Vad det pekar på är, att det runt om i landet finns ”småpåvar”, som tar lagen i egna händer.

   Nämnde i min blogg att många chefer inte skulle få ha med folk att göra, att ansvaret vilade på de som befordrat personerna ifråga. Fick en kommentar att det hela beror på ett belöningssystem av en klan som styr vårt land i bakgrunden. Kanske borde vi lite till mans gå ut och fiska i det grumliga vattnet, många fula fiskar simmar tydligen där. Frågan är bara vilket bete som ska användas, eller om det ska slängas i en dynamitladdning.

   Eftersom hela vårt politiska system är uppbyggt på tjänster och gentjänster, kan man inte dra annan slutsats än att hela vårt politiska system är korrumperat. Lojalitet premieras genom politiska uppdrag, vilket tillsättandet av förtroendeuppdrag bevisar. Det är partierna som fördelar gracerna, inte väljarna. Men vart leder det hela i slutändan?

   Socialdemokratin har varit skicklig i att utnyttja den svenska avundsjukan, men nu själva drabbats av den. Göran Persson retade gallfebern på en massa gamla trogna väljare när han blev godsherre, men han är bara en i raden av arbetarklassens företrädare som kommit på grön kvist genom politiken.

   Det som sticker i ögonen på folk som inte är intresserade av politik, är när grannar som de anser dummare än de själva, genom politiken hamnar i samhällstoppen. I den oskrivna Jantelagen finns någonting som säger: Du ska inte tro att du är nånting. Med andra ord väntar de sig att den som får ett förtroendeuppdrag, ska vara ödmjuk inför uppgiften och inte sticka upp.

   Den senaste tiden har jag hört det sägas om vår statsminister, att han börjar bli för styv i korken. God hjälp till den synen hos många, har statsministern av vår utrikesminister, i folkmun i vår bygd döpt till Slingerbulten. Men att slingra sig ur alla idiotier han gjort, gör honom inte till en duktig diplomat i folkets tjänst. En skicklig diplomat ska kunna be någon fara åt helvete på ett sätt, så de gör det med glädje. När vår utrikesminister gör sina tvetydiga uttalanden och åtföljande förklaringar, är det många som önskar honom fara åt helvete. Otack är världens lön, eller…?

   Det är inte lätt att tillfredställa ett helt folk, men det är lätt att göra dem förbannade. Alldeles för många orättvisor förekommer i dagens samhälle, vilket måste ha högsta prioritet hos de makthavande. Om inte, får oppositionen ett folkligt stöd att motarbeta sittande regeringen.

   Den borgerliga alliansen har inte vunnit något val av egen kraft, för drygt fyra år sedan var det misstroendet mot Persson som avgjorde, senast var det sossarnas misstag att plocka med Ohly i en rödgrön allians. Det finns alltså inget utbrett folkligt stöd för den borgerliga alliansen, det om något borde fungera som en tankeställare för vår statsminister.

   Den lek som vårt politiska etablissemang omhuldar, Herre på täppan, har i slutändan ingen långvarig vinnare. Men är det inte så det ska vara i en demokrati?