Läste att Korsnäs förlorar både pengar och förtroende hos kunderna på grund av försenade tågleveranser. Tacka för det, en modernisering av vårt järnvägsnät har inte varit intressant ur ekonomisk synvinkel för någon regering de senaste trettio åren, eftersom landsvägstransporter med tunga fordon varit en så fantastisk mjölkkossa för staten.

   Någon hänsyn till miljön har alltså inte tagits, pengarna som rullat in i statskassan har varit viktigare. Att det dåligt underhållna järnvägsnätet skapat de nuvarande problemen, har med orsak och verkan att göra. Låter man saker och ting förfalla, kan man inte vänta sig annat.

   Att i dagens läge rusta upp och bygga ut järnvägsnätet, har vi inte råd med. Det blir till att lappa och laga, precis som många kommuner tvingas göra med sina vägar på grund av penningbrist. Vad som sparats in i ett tidigare skede, drabbar dagens invånare. Eftersom allt handlar (och har handlat) om politik, ska det hela ses som ett stort politiskt misslyckande.

   En inbesparing av någonting, skjuter bara en ännu större kostnad framför sig. Den fantastiska saneringen av statens och bankernas svindlande affärer i början på nittiotalet, har invånarna fått betala med försämrad service av det de betalar skatt och avgifter för att få. Statens affärer skryts det numera om, men även de tidigare konkursmässiga bankerna visar nu upp fantastiska vinstsiffror. Vem eller vilka som betalat, talas det tyst om, men alla är medvetna om det.

   Frihetslängtan säga vara det som ligger bakom de revolutioner vi kunnat se bilder av via våra teveapparater, det väcker tankar hos alla de som känner sig låsta till händer och fötter av vårt välfärdssystem. Den svenska avundsjukan har ofta utnyttjas av skickliga politiker, men precis som i många andra sammanhang, har de inte tänkt så långt, att den en dag kan vändas emot dem.

   Men det kommer alldeles säkert att hända en dag, klyftorna i samhället har växt oroväckande snabbt och missnöjet är mer utbrett än vad vi ens kan tänka oss. Visst är vi svenskar ett tåligt folk, men innerst inne finns ett vikingablod som svallar. De äldre kommer knappast att göra någonting, utan precis som i de länder där det nu händer saker, är det ungdomarna som går i spetsen och drar med sig alla andra.

   Jag frågar mig bara hur lång tid det kommer att ta, för visst kommer det att hända om ingenting görs. Sverige är fantastiskt, men inte på det sätt många skulle vilja att det var.