Förkylningar brukar jag klara mig ifrån, men den senaste veckan har jag varit däckad. Det värsta har varit hostan som hållit mig vaken. I natt har jag i alla fall sovit skapligt, åtminstone runt fyra timmar och det är ju inte långt från vad jag brukar sova i normala fall.

Ligger man på rygg och stirrar i taket, dyker det osökt upp saker i huvudet. Förhoppningsvis är det fler än jag, som märkt att vår regering går på tomgång. Att förändra vårt land har gått trögare än tänkt var, det är väl bara skattesänkningarna som fallit i god jord. Men i övrigt har det mesta gått snett, om man bortser från statens ekonomi, förstås.

Det undgår väl inte någon, att det går lite knackigt för de små partierna inom den borgerliga alliansen, ja, rent ut sagt uselt för KD. För Moderaterna är det naturligtvis oroande, från där de är i dag har utförsbacken börjat. Frågan är bara hur fort utför det kommer att gå, eftersom det svenska maskineriet har börjat gnissla betänkligt. Med andra ord behöver de allt stöd de kan få vid nästa val.

Någonting som också borde oroa Moderaterna, är att jobb har börjat försvinna senaste tiden. Nåja, annat var väl inte heller att vänta. Rapporter om en förestående nedgång i konjunkturen har det varnats för sedan förra hösten. Men den senaste tiden har regeringen bara pratat om, att vi måste vara med och rädda Europa. Att det kryllar av problem även i vårt land, hinns helt enkelt inte med. Vad som förvånar är att inte vår utrikesminister får vara med och leka med de stora pojkarna, men det är klart, han är ju bara intresserad av sin egen ekonomi.

Med en före detta fackbas vid rodret, ska nu sossarna ta tillbaka alla de som flytt till V och MP. Det bör väl stå klart hur stor vänsterfalangen varit inom partiet, men när de väl börjat titta närmare på vad V egentligen vill, kommer många att dra åt sig öronen. De flesta har lärt sig stå på egna ben och är inte intresserade av att jobba i ett kollektiv.

Det är knappast någon vild gissning, att miljöivrarna inte kommer att få gehör för ytterligare åtgärder för att vår miljö ska kunna räddas framöver. Den snabbt ökande arbetslösheten ute i Europa, kommer att ge effekter på alla länder. Man kan kallt räkna med att pengar blir en bristvara även i vårt land under det här året.

Jag har följt med en hel del av vad experter utomlands, haft att säga om framtidsutsikterna. Det är inte några glädjande profetior precis, det vi nu kan se är bara början på någonting som kan drabba hela världsekonomin. Anledningen till pessimismen är Amerikas skakiga ekonomi, som inte blir bättre av att det börjar se illa ut i Europa. Det framstår allt tydligare att alla länder i dag är beroende av varandra, vilket i sin tur betyder att faller en, faller alla.

När ekonomiska experter för något år sedan varnade för, att ekonomisk tillväxt är ohållbart i längden, var det inte många som lyssnade. Regeringar värden över, trodde helt enkelt att det hela vara en evighetsmaskin, som skulle rulla på i oändlighet. Problemet var bara att allt ansvar för en fortsatt ekonomisk tillväxt, är beroende av en ständigt ökande konsumtion.

För varje ny arbetslös, minskar konsumtionen, så långt har inte vare sig regeringar eller företag tänkt. Visst tar det en tid innan företag och regeringar börja märka av en minskad konsumtion, men I takt med att arbetslösheten stiger, accelererar också minskad efterfrågan på varor och tjänster. Den nu så omhuldade arbetslinjen bevisar att det verkligen är så, för att den ska fungera, måste det skapas nya jobb på löpande band.

Det hela har med andra ord med tillgång och efterfrågan att göra. Ingen kan producera eller försöka sälja saker som inte efterfrågas, det har många fått lära sig den hårda vägen. Genom att jaga ekonomisk tillväxt i ekonomin, har både regeringar och företag glömt bort det faktum, att det hela kan ta slut en dag. Om inte annat borde de ha tänkt på, att tar man bort en anställd för att öka vinsten, har också en konsument plockats bort.

Det är vad man kalla dumsnålt och det är väl därför inte mer än rätt, att även regeringar och företag, får vara med och betala slutnotan. De är ju faktiskt ansvariga för det som nu händer.