Det som tidigare gick Moderaternas väg, har nu börjat visa sig inte nå ända fram, som den politiska förklaringen brukar lyda, när det inte gått som tänkt var. Politiska beslut som visar sig få negativa konsekvenser, går knappast att undvika. Faktum är ju, att det är ett tvärsnitt av svenska folket, som är med och fattar besluten.

Att vi inte är speciellt välutbildade, kan helt tillskrivas en felaktig skolpolitik, att rätta till det kommer att ta många år. För att förstå hur det kunde bli så fel, måste man gå tillbaka till femtio- och sextiotalet. Drömmen om folkhemmet fanns fortfarande kvar och landet styrdes av arbetarrörelsens företrädare. För många var det före detta arbetskamrater som hamnat i maktställning på grund av sin partibok och lojalitet mot partiledningen.

Utbildning var inte ett måste för att hamna i toppen, därför var det lite si och så med de kunskaper som hade behövts. Fortfarande kan man höra politiker hänvisa till social kompetens, men det är ju egentligen bara förvärvad erfarenhet. Men med förvärvad erfarenhet, borde det rimligtvis också skapas en gnutta sunt förnuft. Men så enkelt verkar det inte vara, kanske på grund av den hjärntvätt de flesta tycks ha genomgått inom sina respektive partier.

Anledningen till att skolan fått ligga för fäfot under så många år, kan bero på att de folkvalda makthavarna haft en rädsla att skapa ett folk, som då skulle bli mer välutbildade än de själva. Att kunna uppträda som en auktoritet, men kunskaperna ständigt ifrågasätts, är en ohållbar situation. Det fanns alltså en risk på sikt för det uppbyggda politiska systemet, att satsa på utbildning.

Jag ser det inte som någonting konstigt, att de så kallade folkvalda politikerna, måste förlita sig till inhyrda konsulter. De egna kunskaperna inte räcker inte till helt enkelt. Problemet är att dessa inhyrda konsulter, ges riktlinjer för hur ett politiskt korrekt underlag ska tas fram. Det hela slutar därför oftast med att tok gjorde som tok sa och utredningen blir därför värdelös. Men man måste förstå konsulterna, det gäller ju för dem att få nya uppdrag. Det är dumt att bita den hand som föder dem. Det är på den bräckliga grunden vårt land står i dag, kunskap få ge vika för ideologiska önskemål.

Det vi nu upplever är inte bara en förestående ekonomisk kris, utan en politisk. Sedan krisen i början på nittonhundranittiotalet, har invånarna tvingats till att allt mer ta hand om sig själva. Vi tvingas varje dag att fatta beslut som rör vår vardag, varför då ha politiska företrädare som för vår talan. Eller snarare talar om för oss hur vi ska göra.

Tyvärr har det lett til att beslut fattas ovanför invånarnas huvuden, de makthavande politikerna har kommit i otakt med invånarnas önskningar. Allt fler röster höjs att så här vill vi inte ha det, inte minst vad gäller de nya sjukreglerna och arbetslöshetsförsäkringen. Det görs ständigt neddragningar på det invånarna betalar skatt för att få, det leder bara till att de politiska makthavarna ifrågasätts.

Inte förvånande börjar sossarna återhämta sig opinionsmässigt och Moderaterna kryper bakåt. Det är inte svårt att förstå anledningen, den borgerliga regeringen har gått alldeles för hårt fram för att rätta till det de ansett vara fel. Men utgår man från att invånarna är lata fifflare, blottar man också sig själva. Drar man bort skyddsnätet för folket men förstärker sitt eget, väcker det en vrede som inte blir lätt att blidka framöver.

När ett land går mot sämre tider styr man det inte med järnhand. Det är fantastiskt hur människor reagerar, när deras frihetslängtan blir större än rädslan. För många kan det inte bli mycket sämre än nu, till skillnad mot inte minst det politiska etablissemanget, har de har ingenting att förlora, om vi får en ny kris på halsen.

Receptet är ju hur enkelt som helst, man måste rätta munnen efter matsäcken.