Man kan förstå att människor börjat tvivla på miljöorganisationer och klimatforskare, som under flera år talat om den globala uppvärmningen av vårt jordklot. När klimatforskare räknade alldeles galet när det gällt hur snabbt glaciärer skulle smälta, väckte det ett löjes skimmer över alla klimatförutsägelser. Just nu fryser människor ihjäl lite här och var, betyder det att vi lyckats stoppa den globala uppvärmningen, eller …?

På något underligt sätt känns det som att en förestående naturkatastrof, har använts som en rökridå av politiska makthavare världen över, för att dölja den verkliga faran, en kommande global finanskris. Det har varit en tacksam uppgift, att sätta fokus på bortåt fyrtio år framåt i tiden, genom skräckpropaganda för en kommande naturkatastrof. Naturligtvis fanns ett hopp om att de närliggande problemen, inte minst de ekonomiska, skulle lösa sig på något sätt.

När nu land efter land visar sig ha problem med att få ekonomin att gå ihop, kommer helt andra saker än vår miljö att kännas viktigt. När vår statsminister nu börjar varna för att välfärden är i fara, om inte vi jobbar fram till runt sjuttiofem år, ser inte framtiden ljus ut. Vad det bortåt fyrtio år framåt kommer att kosta att ta hand om alla som lyckas jobba så länge, vågar man inte ens gissa. Det finns i dag människor med helt utslitna kroppar som inte ens fyllt sextio!

Jag kan inte förstå vad det senaste utspelet har med välfärd att göra. Ordet välfärd betyder välgång, lycka, någons bästa, social trygghet, åtgärder för medborgarnas välstånd, eller helt enkelt det allmänna bästa. Kanske någon kan tala om för mig vilka som lever i välstånd i dagens läge. Eller varför inte hur många som är lyckliga med sin livssituation.

En majoritet av landets invånare har det svårt att få ekonomin att gå ihop. Många har inte ens råd att stanna hemma när de är sjuka. Vad det handlar om för de allra flesta är att leva på marginalen, vid sjukdom eller arbetslöshet räcker inte pengarna till de fasta löpande kostnaderna.

Att i det läget skrämma med att pensionspengarna inte kommer att räcka till några utsvävningar, kan få de flesta att tappa sugen. Genom sina gamla föräldrar eller anhöriga vet de flesta att pensionärer, kallar sina pensioner för överlevnadsbidrag. De pensionärer som kan unna sig någonting har endera lyckats spara pengar, eller sålt hus eller sommarstuga. Om de råkar bli sjuka, urholkas snabbt de pengar de lyckats skrapa ihop till ålderns höst. Välfärd är ingenting som är gratis för invånarna, det är någonting som kostar skjortan.

Och vad beror det på att de pengar invånarna betalar in inte räcker? Tja, de ekonomiska problemen i ett flertal länder, beror på alldeles för stora offentliga kostnader. Det är där det ska sparas pengar, inte att alla måste jobba längre. Enbart en halvering av Riksdagens ledamöter, samt en bantning av vår omfattande byråkrati, skulle innebära en enorm inbesparing för landets skattebetalare. Alla politiskt skapade jobb belastar skattebetalarnas inbetalda pengar. Men andra ord måste de politiska makthavarna först se till att minska de fasta överkostnaderna (de politiskt skapade jobben) inom de offentliga verksamheterna, innan andra förslag läggs fram.

Att titta långt framåt, ökar risken att ramla ner i alla fallgropar som finns framför oss.