När jag satte mig ner för att skriva, kändes det som om tankarna slungats runt i en centrifug. Att det kändes så beror på att jag hittade en kanal på datorn, där Greklands kris rapporterades. Jag förstod inte vad som sades, men bilderna skakade om mig. Snyggt klädda människor med barn på armen, köade för att få mat i soppkök. Ansiktsuttrycken visade på förtvivlan och uppgivenhet

Man kunde se bilder från gator där affärer slagit igen, de tidigare kunderna har inte ens pengar till mat. Bland de som köade för mat fanns kanske både affärsbiträden och tidigare ägare till butikerna.

Bemanningen på sjukhusen har bantats, precis som över hela linjen av offentliganställda. Ändå är det här bara början på nedskärningarna.

Vad jag kunde förstå håller medelklassen på att raderas ut, snart är det väl övre medelklassens tur, ingen undgår den fruktansvärda krisen. Om de inte gjort som de ledande politikerna, fört ut sina pengar ur landet och förbereder en flytt. När en kris av det här formatet bryter ut, blir det till en överlevnadsfråga. Inte ens den som i nuläget har pengar kommer att klara av en längre kris, för pengarna tar en dag slut.

En tanke som flög för mig var, vad händer med bostadsmarknaden när människor inte har råd med hyran? Det rör sig om hundratusentals människor som inom kort inte kan betala sina hyror eller räntor och amorteringar på sina belånade hus. De har ju inte ens råd med mat!

Naturligtvis blir människorna förtvivlade, men också förbannade på de politiker, som lett landet in i den djupaste krisen i mannaminne. Vad hjälper det de som varit offentliganställda att den offentliga sektorn aldrig skulle fått växt sig så stor. Knappast någon av dem visste, att landet måste låna pengar för att kunna betala deras löner. För de allra flesta har det kommit som en överraskning.

Men faktum är ju att flera länder är på väg in i samma elände som Grekland. Spanien, Italien och Portugal tvingas använda brutala nedskärningar, som naturligtvis kommer att förvärra för hela befolkningen. Problemet är att det inte städas uppifrån, det är på det sättet det går att spara pengar.

Oavsett vad vår regering säger, kommer vi att stå inför samma problem, det vill säga att vår offentliga sektor är alldeles för stor. För att allt ska rulla på som vanligt, måste vi ha en ekonomisk tillväxt på en bra bit över tre procent. Någonting sådant kan inte regeringen lova, vi är alldeles för beroende av det som händer ute i Europa.

På sätt och vis var det synd att vi inte fick ta smällen vid den förra krisen, då hade vi varit i ett bättre läge i dag. Nödvändiga besparingar hade gjorts och löntagarna skulle varit nöjda med de löner de hade då, Vårt kostnadsläge hade sett annorlunda ut och jag tror inte vi haft råd med att plantera ut varg tätt intill befolkade områden.

Att en kris är på gång förnekar inte ens ledande ekonomer, men samtidigt är ju vårt lands ekonomi så stark. Det kanske den är, på papperet. Men visst finns det hål i statens kassakista som inte täppts till som det borde ha gjorts. Så länge som det kommer in mera än det rinner ut behöver vi inte drabbas av panik. Men vad händer om inte kassakistan fylls på som tänkt var …?

Hoppas bara att inte den borgerliga regeringen drabbas av samma panik som i början på nittonhundranittiotalet. Är det någon som vet vad den där Soros håller på med nu för tiden? Han kan ju få för sig att göra några miljarder på den svenska kronan igen.