Från höger till vänster har politiskt förtroendevalda (av partiet utvalda skall det väl egentligen vara) gjort tavlor på löpande band. En del av dem har fått lämna sina uppdrag, men blivit väl omhändertagna av det finurligt skapade skyddsnätet.

Ganska märkligt, att det i vårt land med en regering som säger att vi måste arbeta både mera och längre, finns avdankade före detta politiker som går och drar benen efter sig. Många av dem har berömts för att vara skickliga debattörer och retoriker. Om detta rättfärdigar en livslång försörjning med hjälp av svenska folkets skattepengar, varför ska då vi andra inte ha samma förmån?

Naturligtvis skulle det vara ohållbart, men det pekar i alla fall på det absurda i, att politiker anses vara i en klass för sig. Vi har under många år hört vackert tal om jämlikhet mellan könen, men det läggs inte två strån i kors för att göra någonting åt det. Samma sak med den mest iögonfallande kostnaden för landets skattebetalare, nämligen vår alldeles för omfattande byråkrati

Naturligtvis måste vi börja ifrågasätta hur i hela världen, politiker kunnat tillskansa sig inte bara höga löner och förmåner, utan också varför de inte omfattas av de regler som gäller övriga befolkningen. Den jobblinje och de nya sjukregler som gäller, ska naturligtvis omfatta alla, även politiskt valda personer.

Man kan likna politiska uppdrag vid elitidrottare som lever på sin sport en kortare tid. Efter avslutad karriär tvingas dessa personer stå på egna ben. I de flesta fall har dessa idrottare sett till att få en sparad slant och alldeles säkert också avsatt pengar i pensionsförsäkringar. De som varit duktiga kan under många år, få ihop matpengar genom att hålla föredrag eller bli kommentator i radio eller teve.

Många avdankade politiker sitter i dag och rullar tummarna, de har varit en i mängden och i många fall saknas den utbildning som krävs i dagens läge. En förklaring jag hört många gånger som försvar till det politiska skyddsnätet, har varit att den som offrat sig och utfört ett politiskt uppdrag, måste kunna ha samma levnadsstandard när uppdraget upphör. Hur illa rimmar inte det med villkoren för alla de som avskedas från sina jobb? Många högutbildade med studieskulder mister sina jobb när företag läggs ner, är de inte lika berättigade (om inte mer) att kunna behålla sin levnadsstandard? 

Många ifrågasätter Kungahuset, varför inte ifrågasätta alla de som faktiskt avlönas med skattepengar? De skattepengar som betalas in är ju faktiskt till för att samhället ska utföra tjänster åt invånarna. En väl fungerande skola, vård och omsorg är det som skattepengarna i första hand skall gå till, inte till politiskt skapade jobb.

Att ha en alldeles för stor byråkrati i vårt land, är vi inte ensamma om. Att en alldeles för stor offentlig byråkrati. så småningom får en förödande effekt på landets ekonomi, kan vem som helst räkna ut. Problemet är ändå inte att det för varje år fordras fler som arbetar inom det privata näringslivet, utan vad alla dessa människor skall arbeta med. Har hört idiotiska förslag om att anställa fler inom de offentliga verksamheterna, men det påskyndar bara en ekonomisk kollaps.

Vad jag kan förstå återstår bara att vi övergår till ett samhälle, som inte kräver så mycket pengar att leva i. Kanske är vi redan på väg mot ett sådant, även om det kommer att ta många år. Det finns ju starka krafter som spjärnar emot, utan pengar och en hög inkomst att skryta med är de ingenting.

Det är dags att svenska folket (ja, folk i andra länder också) inser hur grundlurade de blivit av de politiska makthavarna. Men den dagen kommer alldeles säkert, då människan uppskattar det liv de fötts till och har vett att njuta av det. När den dagen kommer, är politiskt styre ett minne blott. Politisk styrning av våra liv, leder bara mot en katastrof.