Det som nu händer inom Socialdemokraterna, tar jag som ett sundhetstecken. Så här långt, finns ingen likhet mellan ”Lövet” och exempelvis Göran Persson, som pompöst meddelade att han fått mandat att leda partiet. Jodå, Persson körde sitt eget race, han visste svaret på alla frågor. Trodde han.

Perssons ledarstil och pampmässiga framträdanden, skrämde bort många gamla väljare. Mona Sahlin hade inte kraft att göra några förändringar inom partiet, det gamla gardet var alldeles för starkt och ville inte ha några förändringar. Det hade ju gått bra förr, på femtio- och sextiotalet. Men fortsätter ”Lövet” som han börjat, det vill säga vara en försiktig general, kommer han att plocka tillbaka de väljare som nosat på Moderaterna och Miljöpartiet.

Miljöpartiet hade till en början en sund inställning till vad som ör viktigt här i livet. De var bland annat inne på att införa Medborgarlön, men det var för kontroversiellt. Istället började man prata om arbetstidsförkortning och om jag inte tar alldeles fel, puffade de för att kunna ta ett sabbatsår. Tanken var helt riktig, människorna måste ta en paus ibland för att orka fram till ålderdomen.

Numera har MP många storstadsväljare, de som bor på landet eller i glesbygd, sympatiserar inte alls med den politik som förs. Partiet har anammat borgerliga idéer om hur vi ska leva. Ja, numera tycks nästan alla politiker vara eniga om att människorna istället ska jobba mera och längre. Tacka fasiken för att ingen har tid att lukta på blommor, trots att nästan alla partier har en blomma som symbol. Nåja, tanken att folk ska jobba ihjäl sig, ska väl mest ses som ett försök att få ner medellivslängden, svenskarna blir alldeles för gamla numera. 

De flesta politiska partier tycks i dag vara ense om, att gamla människor kostar pengar. Javisst, de behöver vård och omsorg efter att ha slitit ut kroppen under ett långt arbetsliv. Ser man krasst ekonomiskt på det hela, vore det bättre att dela ut självmordspiller vid sextio, så att ungdomarna kan komma in på arbetsmarknaden.

Men problemet är inte att invånarna lever längre, det är att vi har en alldeles för hög levnadsstandard. Hade det införts pris och lönestopp för runt fyrtio år sedan, hade allt sett annorlunda ut i dag. Tillväxt i ekonomin har inte skapat ett bättre samhälle, snarare tvärt om.

Än har vi inte sett resultatet av att allt fler fått helt andra värderingar än tidigare, men det kommer. Många har sett att pengar inte ger någon lycka, alltså måste det finnas ett bättre sätt att leva. För inte så många år sedan kunde till och med politiker tala om livskvalitet ibland, men numera är det inte så noga med det. Likaså kunde man se affischer på vilka det stod att hela Sverige ska leva. Resultatet har blivit att allt fler glesbygder avfolkas, eftersom all form av service i form av postkontor, bankfilialer, ja, till och med bensinmackar försvinner.

Nu har indragningar av service även nått tätbebyggda områden, när banker slutar hantera kundernas pengar. Glöm sparbössan och lägg pengarna i madrassen istället. Räntan är i alla fall usel och dessutom tvingas vi betala skatt på de sketna kronorna. De enda som tjänar på det hela är bankerna och staten.

Hur ska det här kunna hålla i längden? Svaret är, att det kommer det inte att göra. Det hela är som droppen som urholkar stenen, till slut blir de gamla trogna kunderna förbannade och plockar ut sina pengar. De blir inte mindre värda om de ligger hemma, dessutom kan inte staten lägga näsan i blöt om du har pengar eller inte.

Vår enorma byråkrati är skapad att hålla fullständig koll på vad vi har och vad vi gör. Om någon vill gå sin egen väg, stoppas det effektivt av någon myndighet. Jag pratade med en bonde som berättade att trots att han räknas som egen företagare, är han inte bara skyldig att sköta en påtvingad omfattande administration åt staten, utan också bunden till händer och fötter av idiotiska lagar och regler. Den personliga friheten som en gång fanns är borta.

Lägger man dessutom till att svenska bönder betalar skatter och avgifter som vida överstiger andra länders, förstår man varför så många jordbruk läggs ner. De ges inte en möjlighet att konkurrera på lika villkor, varför staten få ta på sig ansvaret för, att närproducerade varor kanske inte finns i framtiden.

Politisk styrning av våra liv och en byråkrati som lever sitt eget liv, gör att vi en dag hamnar i samma situation som det forna DDR. Likheten finns inte bara i tankesättet inom vår byråkrati, vårt samhälle är mera mån om att visa upp en snygg skrytfasad. Men vid en titt bakom, ser man all elände och fattigdom.