Från att tidigare vaknat tidigt och varit utsövd, känns kroppen numera som en gammal dieselmotor med glödtändning. Sol och värme skulle naturligtvis vara rätt medicin, men det bjuder inte den årstiden på precis. Enda trösten är att våren inte är så långt borta.

Varför jag vid min ålder ser framåt, beror enbart på att det inte finns någon väg tillbaka. Det går inte att ändra på det som hänt, däremot kan man försöka rätta till de fel som gjorts. När man ser hur vårt samhälle snabbt förändrats i fel riktning, återstår bara att tvinga makthavarna rätta till misstagen som gjorts.

Inte det lättaste precis att tvinga makthavarna (regeringen) rätta till allt som blivit fel. Felet regeringen gjort är att lägga alla ägg i samma korg, det vill säga att mer eller mindre tvinga folk att arbeta. Men några viktiga saker förbisågs, att människor inte är robotar och att nya arbeten inte växer på träd. Kanske var optimismen för stor, när vi klarade oss med blotta förskräckelsen, genom den finanskris som många länder drabbades av.

Det känns inte bra att inse hur vi ständigt manipuleras att tro på regeringens vilda gissning om hur framtiden kommer att se ut. Den som läser och lyssnar på hur ekonomiska experter ser på så kort tid som det kommande året, är det minst sagt dubbla budskap. Endera kommer det att reda ut sig, eller så kommer det att gå åt helsike. Nåja, man kan väl säga att expertisen helgarderat utgången, det kan ju sluta hur som helst..

Vår finansminister tycka använda sig av ett både traditionellt och ett juppieinfluerat sätt att hantera skattebetalarnas pengar. I många fall under de senaste åren, har det kunnat liknas vid att sila mygg och svälja kameler. Det är inte bara att få alla i jobb som är problemet, det är de offentliga verksamheternas alldeles för höga fasta löpande kostnaderna. Minsta hack i penningflödet till statens kassakista, kan orsaka stora problem.

Vår regering är alldeles säkert medveten om, hur bräcklig statens affärer egentligen är. Även om vårt land inte har ett stort svart hål liknande det i Greklands kassakista, är den inte tät. Naturligtvis känns det konstigt att vår finansminister stirrat sig blind på inkomsterna, det är ju kostnaderna som skapar problem. Att vända på alla stenar kommer inte att räcka till i framtiden, det är bara att ödsla med tid och kraft. Vad som kan hittas är väl i så fall metmask, men nappar invånarna på det?

Man kan förstå att det är svårt att ändra på ett politiskt skapat samhälle, ett samhälle där politiskt valda personer håller i trådarna, eller rättare sagt pengarna. Systemet har funnits i så många år att det blivit cementerat. Anledningen är enkel, ingen har sagt ifrån, utan politikerna har kunnat arbeta ostörda.

Att väljarna i dag är flyktigare än tidigare, beror på att de blivit mera medveten om, hur politiska beslut påverkar deras vardag. Att ge folk mera i plånboken skapar kortsiktig popularitet, om inte det fanns konjunktursvängningar eller hotande finanskriser. Eftersom tillväxten i ekonomin till största delen kan tillskrivas hög konsumtion, bäddar det för ett bakslag.

Vi har tidigare haft regeringar som lovat runt och hållit tunt, det straffar sig i långa loppet. Vad dagens regering lovat, kommer att bli mycket svårt att hålla. Till och med jobbskatteavdraget är någonting som knappast kommer att bli kvar, det kommer inte landet att ha råd med, Njut så länge det varar all ni som får mera i plånboken i dagsläget, men tänk också på alla de som inte får ta del av förmånen. Det finns massvis med människor som är med och betalar för någonting, de inte får ta del av.