Klockradion visade på halv fyra när jag vaknade. Gatorna utanför fönstret tyst och öde, fullmånen tittade fram bakom lätta slöjmoln, inte ens en varulv ylade mot månen. Tystnaden gör att man lätt kan höra sina egna tankar som börjat snurra i huvudet.

   Allting rör sig om pengar numera. Dagens aktie- och penningmarknad blir jag nog aldrig klok på och därför dyker en fråga upp i huvudet titt som tätt, vad händer nu då? Det är någonting mystiskt med att kronan kraftigt stärkts mot inte minst euron senaste halvåret. Alldeles säkert har många som tänkt resa till Kanarieöarna i vinter, passat på att växla in euro. Ingen vet när botten är nådd. De senaste dagarna har euron börjat krypa uppåt några ören, vi får se vart det bär hän.

   Eftersom det nu lutar åt att landet kommer att ledas av en minoritetsregering, finns risken att det rubbar bilden av att vi är ett stabilt land. En minoritetsregering kommer att tvingas kohandla över blockgränsen och spekulationer om nyval kommer att dugga tätt. Vad kommer då att hända med vår stolta valuta? Tja, vad som händer med en flytande valuta utan flytväst, är som att spela på lotto. Men kronans värde oroar mig inte lika mycket som dollarns.

   Det luktar kris lång väg, när Obamas ekonomiska rådgivare, ger upp på löpande band. Kanske borde vi låna ut Borg ett år framåt, så de får fason på den urusla ekonomin. Det stora landet i väster lever inte bara över sina tillgångar, det har tagit ut flera års skatteintäkter i förskott också.

   Eftersom land efter land visar sig ha gjort samma misstag, kan man börja fundera över om de verkligen har några ekonomiska experter, men det kan ju vara så att de politiska makthavarna struntar i deras råd. De kanske inte ens förstår vad det innebär, att ha balans i ekonomin. Så illa som det verkar vara ställt i en del länder, sitter antagligen de ländernas regeringar och hoppas på hjälp från andra. Högkonjunkturer har satt fart på hjulen förr och fixat underskotten, kanske händer det igen.

   I valrörelsen kunde man höra sossar och vänsterpartister lova bort pengar som måste trollas fram med knäna på spenderarbyxorna. Språkrören för MP var tydliga med att drivmedelsskatten måste höjas, det ger alltid klirr i statskassan att spendera på annat.

   De ekominska talesmännen hade problem med att kunna förklara hur tillgångar och skulder skulle kunna balanseras. Ja, om man bortser från skattehöjningar, förstås. Ibland satt jag och väntade på att sossen Östros och vänsterns Andersson skulle ställa en motfråga till intervjuande journalister, debet och kredit, vad är det för någonting?

   Det kostar pengar att hålla invånarna nöjda, för att kunna sitta kvar vid makten. Med årets valfläsk i färskt minne, kan det ha lovats för mycket. Numera gäller det för regeringar att hålla vad de lovar, annars är det kört. Bland alla vallöften fanns jobb åt alla. Man kan fråga sig hur dumma politiker får lov att vara, utan att folket reagerar.

   Runt om i världen sitter regeringar och grubblar över hur nya jobb ska kunna skapas. Inte minst då den Kubanska kommunistregeringen, som tydligen insett att jobb inom det offentliga inte ger någonting tillbaka, det måste ständigt fram nya pengar. Runt en halv miljon statliga jobb ska nu bort och de som avskedas, måste hitta någonting att försörja sig på.  

   Minst sagt konfunderad blir man naturligtvis, när lösningen ska vara starta eget. Alla de friställda får chansen att starta privata företag inom 178 olika områden. Den fiffiga lösningen sägs försvara, bevara och fullända socialismen. Ja, jösses! Om det inte är för att statens pengar är slut och invånarna för fattiga att kunna beskattas, hur kommer det sig då att regimen gör någonting så drastiskt?

   Man kan börja fundera över hur socialdemokraterna och vänstern kommer att agera i vårt land. Båda dessa partier motarbetar privata alternativ till de offentliga verksamheterna. Många anser säkert att Kubas åtgärd att göra sig av med människor som avlönas med skattepengar, visar att en för stor offentlig sektor, kan få allvarliga konsekvenser för både landet och dess invånare. För många ”förmän” och för få som jobbar i produktionen, det är vad det handlar om.

   Ingen politiker vill höra det otäcka, att nya jobb kommer det att bli ont om. Det beror på att politiker, inte kan skapa jobb inom det privata näringslivet. Underlätta för att skapa jobb genom subventioner och skatterabatter går visserligen, men är ingen bra affär för staten i långa loppet. Utan ett blomstrande privat näringsliv, försvinner jobb inom de offentliga verksamheterna, det är den bistra verkligheten.

    De makthavande politikerna kan inte heller vänta sig hjälp av storföretagen. Att jobben blir färre beror på nya tekniker och arbetssätt, snart behövs inga arbetare som skitar ner händerna inom de stora industrierna. Jobbet för att tillverka de varor som i dag kräver ett stort antal anställda, kommer i framtiden antagligen att utföras av ett fåtal högutbildade, klädda i kostym, vitskjorta och slips.

   När vi nått dit, är det inte längre en fråga om att skapa jobb, det blir en fråga om vad människorna ska sysselsätta sig med i framtiden. Vad allt handlat om är ju faktiskt ekonomi, att folk köper det som odlas och tillverkas. Kanske är det så enkelt att vi nu ser slutet på konsumtionssamhället och en form av tjänstesamhälle tar över.

   Att sälja tjänster är minst sagt knepigt, det måste finnas köpare av tjänsterna. Med stigande arbetslöshet kommer mindre pengar att finnas till att köpa tjänster. Vad är naturligare än att tjänstesamhället då övergår i att göra byten, att köpa det man behöver genom att betala med utfört arbete. Byteshandel har förekommit förr, det var så människorna överlevde en gång i tiden. Att det sen spårade ur, kan helt kopplas till girighet.

   Vi kan alltså trösta oss med att det inte är kört, bara för att jobben försvinner. Kärvar det till sig, kan regeringen besluta om att dela ut jordlotter, så att alla kan odla det familjen behöver för att överleva. Än finns det gamlingar som kan lära de unga hur man konserverar. Självhushållning fungerar precis som det låter, det ger människor möjlighet att överleva vintrar då ingenting växer.

    Hursomhelst, obebyggd mark finns det gott om utanför storstadsområdena och landet är visserligen smalt, men det är långt. Det är en billig affär för staten, i förhållande till de dagiskurser för vuxna som erbjuds arbetslösa. Dessutom ges en chans för människorna, att kunna skapa någonting efter eget huvud. I mångas öron en utopi att det ska hända, men den med överlevnadsinstinkt inser snabbt, att det kanske är det enda som kommer att stå till buds.

   Det grundläggande felet vårt politiskt skapade samhällssystem är uppbyggt på, är misstron mot vad människorna själva kan utföra. Allt fler människor har insett att de avskyr att trugas på saker de inte vill ha, de vill själva välja. Tydligast ser man skillnaden hur politiker och allt fler invånares inställning till om skola, vård och omsorg ska utföras i privat eller offentliga regi. Kostar det lika mycket, väljer människorna det som ger mest för pengarna. När de dessutom får den service, de offentliga verksamheterna struntat i under många år så …

   Om någon kan utföra samma jobb för samma pengar, men ändå få pengar över, visar det att den som inte får det, har för höga kostnader på grund av dålig organisation och inkompetens hos ledningen. Svårare än så är det inte och privatiseringen ska definitivt inte ses som ett hot mot vår demokrati, som en del politiker påstår. Hur skattepengarna ska användas på bästa sätt ska folket avgöra, inte de politiska makthavarna. De ska bara föra folkets talan, ingenting annat. De egna ideologierna kan de själva leva efter, men inte använda invånarna som försökskaniner.

   Jag älskar att läsa citat som har någonting att säga till alla. Det jag hittade i högen för någon dag sen, fanns nog omedvetet i bakhuvudet när jag satte mig ner för knappa in dagens blogg. Den som skrivit de tänkvärda orden är Hugo Hamilton och de lyder så här: De flesta människor duger någonting till, blott de finner att man tror på dem och låter dem så mycket som möjligt handla på eget ansvar.

   Släpp landets invånare fria, för i dagens samhälle är de bara tvångsrekryterade som redskap för staten, makteliten och de offentliga verksamheterna. Pengarna räcker betydligt längre för landets invånare om de slipper försörja en enorm byråkrati, som talar om vad vi får och inte får göra, det begriper säkert alla.

   Usch vad mycket det hamnade på skärmen i dag. Nåja, jag har haft mitt lilla söndagsnöje, ska försöka skriva kortare och kärnfullare framöver. Om det går vill säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...