Min fru och jag flanerar varje dag, det ska vara bra för både hjärtat och blodtrycket, sägs det. Om det beror på synintryck, eller helt enkelt friska luften, fylls hela tiden mitt huvud med frågor som pockar på svar. Dessutom läggs till fragment av det som människor högljutt pratar om med varandra, eller i mobiltelefonen. Man är inte ensam om, att dras med vardagliga problem, alla har det.

   Människan är i grunden lat har jag läst eller hört någon gång. Det stämmer inte alls, titta bara på de som lägger ner minst lika mycket tid på en hobby som sitt arbete. De som blivit arbetslösa ligger inte heller på latsidan, de pysslar med allt som de inte hunnit med på grund av det jobb de hade. Människan mår inte bra av att vara sysslolös, men påtvingade aktiviteter fungerar knappast som de antagligen är tänkt, de tär istället på psyket. Vad det hela handlar om är egentligen att kunna hålla på med det som är intressant. Ett monotont arbete är själsdödande och förändrar personen till att bli likgiltig för allt annat, än den lön arbetet ger.

   I alla tider har människorna eftersträvat trygghet i sin tillvaro, den behövs för att kunna fungera rationellt. Trygghetslagar kan aldrig skapas av andra, behoven är så vitt skilda, att det då bara blir fel. Ser man på vårt eget lilla land, gjordes misstaget att skapa lagar som skulle styra arbetsmarknaden. De har betytt att massvis med personer hamnat på fel plats i livet och inte vågar försöka byta, vilket inte bara skadar företag, utan också de som råkat hamna på fel plats.

   Inom de offentliga verksamheterna märks det tydligast, vissa handläggare vid Försäkringskassan skulle lite elakt sagt ha blivit sopsorterare istället. De personer som hamnat på fel plats inom de offentliga verksamheterna utövar i många fall maktmissbruk.

   Jag har träffat många töntar som hamnat inom det offentliga, eftersom de inte fått plats inom det privata näringslivet. Många kan man misstänka har mobbats i skolan. Det går inte att undvika, men jag har fått känslan att dessa personer ser jobbet som en chans att ge igen. Att det är helt oskyldiga personer som drabbas, ägnar de inte en tanke.

   Kanske är det en orättvis bedömning, eftersom de duktiga som finns får bära hundhuvudet för de som inte borde få finnas i offentlig tjänst och avlönas med skattepengar. Statens kaka är liten men säker, sa man förr. Den är fortfarande liten för några viktiga yrkesgrupper och alldeles för stor för de som inte anställts på grund av sina kunskaper.

   Det finns många anledningar till att jag är för Medborgarlön, jag anser människans frihet och möjlighet att styra sina egna liv, fri från styrning av personer som säger sig föra deras tala, är en av de viktigaste. I takt med att industrijobben försvinner från vårt land, behövs alla kreativa krafter i framtiden, för att vårt samhälle ska kunna överleva.

   Med ett nytt partis inträde i Riksdagen borde de gamla etablerade partierna inse att precis som vår värld, har människorna förändrats. Eller snarare är det väl deras värderingar som ändrats. Det gäller att ta reda på vad folk vill ha, istället för att besluta om saker de inte alls vill ha. Styrning uppifrån skapar bara motsättningar, folket vill inte dra åt samma håll som de politiska makthavarna.

   Det nyss avklarade valet visade också med all tydlighet att den som kastar skit i fläkten, själv blir nerstänkt. En sann kommunist visade sitt rätta ansikte på valnatten när nederlaget var ett faktum och SD blivit större än hans eget parti. Två ytterlighetspartier som ska sitta med i en beslutande församling, nu kan Riksdagen verkligen kallas Löjliga Familjen.

  Letade i min hög med lappar och hittade ett citat som våra så kallade politiska makthavare borde ta till sig. Den som skrivit de tänkvärda orden är Hjalmar Ahlberg och de lyder så här: Om livet skall få en mening måste kunskapen och kärleken bilda en enhet. Av dessa två måste kärleken bli den centrala, ty det är den som lyfter människan.

    Älska varandra, för fasiken!