Frugan och jag flanerade (drog benen efter oss) genom centrum av stan i går eftermiddag och passerade valstugorna vid Folkets Hus på väg hem. Man kunde riktigt känna rädslan och oron som fanns i luften, en del av de som jagar väljare har ju politiken som levebröd. I takt med alla kommunala nedskärningar, kanske flera av dem riskerar att slås ut vid valet. Socialdemokrater en bit ner på listan stod inför en svettig valvaka, eftersom det förra valet försvann några mandat.

   I takt med de neddragningar många kommuner tvingats till, är inte ens politiskt skapade jobb någon garanti för fortsatt försörjning. Att många Sandvikare alltid röstat på sossarna sågs säkert som ett halmstrå. Men invånarna är i dag mer upplysta och mer långsinta än tidigare, de har också mer börjat se till sitt eget bästa. Det räcker inte längre för det forna stora partiet att skryta över vad de gjorde för årtionden sedan, det är vad de gjort senaste åren som räknas.

   Efter att ha funderat i de banorna under gårdagen, sitter jag nu med facit i hand. Som den åskådare jag är när det gäller politik, förvånade inte valresultatet mig. Den enda tanke som slog mig var, nu börjar kohandeln på allvar, Gud bevare oss stackars invånare.

    Låter kanske lite som början på en domedagspredikan, men inte på grund av att SD fick framgång runt om i vårt land, utan för den inställning de etablerade partierna har. Vad det handlar om i eftersnacket är, hur folk kunde vara så dumma att rösta på det främlingsfientliga partiet. Ingen tycks ha ställt sig själv frågan, hur dumma de själva varit under valrörelsen.

   Under valrörelsen pratades jobb och åter jobb, skola, vård, omsorg, ja, på slutet handlade det om sociala orättvisor också, men den hetaste frågan berördes inte, utan försöktes tystas ner, nämligen invandrarpolitiken.

    När politiker talade om att invandrare kommer att bli en tillgång för både landet och kommuner, frågade sig folk på gatan vem som betalar deras mat, kläder, sjukvård och boendekostnader till dess de blir en tillgång. Själva får de betala med pengar de ärligt förtjänat och betalat skatt på, men ser bara nedskärningar inom de områden de betalar skatt för att få.

   De politiska budskapen måste bli både tydligare och mer trovärdiga, när det talas om den verklighet invånare tvingas leva i. Politiska ideologier åldras och påverkas på samma sätt som vi människor, det behövs flexibilitet för att kunna anpassa sig till ständigt nya förutsättningar. En slutsats man kan dra är att våra makjagande politiker, underskattat den moderna människans förmåga att tänka själv, vad som är bra för dem själva eller inte. Den moderna människan behöver inga andra åsikter än sina egna, som de fått genom erfarenhet. Den moderna människan har inte bara själ, den har social kompetens också, även om teoretiska kunskaper saknas. .

   Det här valet visade om någonting på, att enformighet avtrubbar. Tjatas det jobb till förbannelse, när människorna behöver en oas av overksamhet för att ladda upp batterierna, blir motsättningar följden. Människan behöver lekfullheten och valmöjligheten att koppla av när så behövs. De som låst fast sig i skulder genom konsumtion, kan inte välja hur de vill leva, de väljer helt enkelt bort det korta liv de fötts till att leva.       

   De senaste månaderna har jag i egenskap av pensionär och ett alldeles för högt blodtryck, insett nyttan av valmöjlighet. Jag har helt enkelt slöat och slagit av på takten. Det är skönt att göra ingenting.

   Nåja, kaffet måste jag sätta på nu, för frugan har vaknat.