Det slog mig under tiden jag satte på kaffet, att jag nog är en underlig kuf. Kan inte begripa varför jag alldeles för ofta hänger upp mig på detaljer, eller retar upp mig på folks dumhet. För det mesta på politiska dumheter, våra så kallade folkvalda utger ju sig att vara allvetare i många fall. Jag föredrar att kalla dem korvstoppade, åtminstone de som anses vara pålästa.

   Hursomhelst stod jag och småpratade med en före detta arbetskompis. Ja, vi jobbade ihop för snart sextio år sen. Vi pratade minnen från den gamla goda tiden, som man nostalgiskt tänker på ibland. Nåja, allt var inte bara roligt, livet var inte lättare att leva då än nu.

   I vår lilla stad kryllade av folk i centrum alla dagar, numera töms staden på folk när affärerna stänger. Förr umgicks folk på ett helt annat sätt än i vårt moderna samhälle. Om någon behövde prata av sig, fanns det alltid lyssnare. Dessutom kände nästa alla varandra, åtminstone till utseendet, vilket underlättade att vara du och tjenis. 

   Trots att vi inte hade mycket pengar att röra oss med, kunde man på helgerna se alla uppklädda. Killarna i kostym, vitskjorta och slips, ja, till och med överrock och hatt. Samma sak med tjejerna, det var något visst med helger, utöver att man fick sova ut på söndagarna.

   Hur det var kom vi in på hur dagens ungdomar klär sig när det är helg. Faktum är att i de flesta fall, ser man ingen skillnad på om det är vardag eller helg. Men det är klart, för de flesta av ungdomarna i vår stad är alla dagar lika, eftersom en hel drös av dem är arbetslösa. Jobb växer inte på träd i vår stad, eftersom de makthavande i alla år förlitat sig till det stora företaget Sandvik, som numera har betydligt färre anställda än då det begav sig. Och färre kommer det antagligen att bli, det är inte i vårt land de stora kunderna finns, så de nya jobben växer fram där kunderna finns.

   När Sandvik dragit ner på folk, har de lokala politikerna ställt sig på knä och bett företaget att ta sitt sociala ansvar. Jag har i min enfald trott att det är de valda politikerna som ska stå för den biten. Minskar skatteintäkterna ska det dras in även på heltidspolitiker och politiskt skapade jobb. Skattepengarna behövs ju till de som blivit av med jobben.

   Men politiker och vanliga medborgare lever tyvärr i två vitt skilda världar. Man kan titta på en så banal sak som hur de så kallade folkvalda politikerna är klädda. Då vi var ung kunde man verkligen se vilka som representerade arbetarklassen. Inga klädsnobbar precis, de visste var de hade sina rötter. I dag är det svårt att se skillnad på en moderat och en socialdemokrat, de är lika propert klädda allihop.

   Men det är inte bara i vår lilla stad man kan se hur det politiska etablissemanget skiljer sig från sina väljare. Uppklädda till tänderna visar de upp sig i tidningsartiklar och teve, de representerar knappast längre ett tvärsnitt av folket. Att de flesta heltidspolitiker blivit lite av klädsnobbar har naturligtvis sin förklaring. En förklaring är säkert att de har snuskigt bra betalt för att företräda folket. Den mest troliga förklaringen är ändå att de antagligen fått lära sig, att det är bättre att vara snyggt klädd och idiot, än slarvigt klädd och ett geni. Men för att inte avslöja sig själva, förutsätter det naturligtvis att de inte öppnar munnen och säger någonting i stil med det Lars Ohly brukar kläcka ur sig, för då hjälper inte ens snygga kläder. Kanske just därför garderar sig Ohly med att bära ryggsäck till kostym. Vad har han i den, Marx, Lenin och Maos lilla röda?

   Hoppsan, frugan har vaknat så nu gäller det att skynda på med kaffet. Men om andan faller på, kanske det blir en blogg i morgon också. Lika virrig och ostrukturerad som i dag antagligen. Men efter det jag skrivit så här långt, surrar en fråga i mitt huvud som pockar på ett svar. Är verkligen våra så kallade folkvalda vad vi förtjänar?