Kom på mig själv att jag de senaste dagarna gjort allt för att undvika att skriva. Det är en ny nästan oroande känsla, eftersom jag i vanliga fall älskar att skriva ner det som flyger för mig. Men det känns faktiskt som att måttet är rågat, jag är innerligt trött på det som nu händer.

Alldeles säkert finns det fler än jag som insett att de politiker som håller landets framtid i sina händer är pladdrande pantertanter mede tonat hår och män med betongrövar, samtliga med ett ego större än världens högsta byggnad.  

Den politiska kampen om makten är rutten och de inblandade gör allt för att svärta ner och misstänkliggöra sina motståndare. Med ett finare ord kallas det för retorik, det borde på ren svenska kallas skitsnack.

Vad det handlar om är att utan bevisning kunna svartmåla motståndaren. Våra byråkratiska myndigheter arbetar på samma sätt, det är medborgarna som måste bevisa att myndighetspersonerna har fel. Visst är det ett fantastiskt demokratiskt system vi har i vårt land.

Jag vet inte vad de politiska makthavarna har utgått ifrån, men de behandlar landets invånare som dumhuvuden, som inte vet sitt eget bästa. I alldeles för många fall har svenska folket omyndigförklarats av de politiska makthavarna. Men nu har det blivit så i vår moderna högteknologiska kunskapsvärld, att invånarna börjat ifrågasätta de politiska makthavarnas kompetens.

Alla äldre minns säkert en slogan för de statanställda en gång i tiden: Statens kaka är liten men säker. Det gäller inte längre att kakan är liten, dessutom har säkerheten förstärkts för de som valt den politiska banan, den politiska makteliten vet sannerligen hur en slipsten ska dras. Nåja, hur andra ska dra den åt dem är väl det rätta uttrycket.

Nu hotas den politiska makteliten, de börjar känna gungfly under fötterna. Anledningen är naturligtvis SD, som drar till sig fler anhängare för varje månad. Jag måste erkänna att det till en början var svårt att förstå SD.s framgångar, nu börjar jag inse att de gör precis allting rätt när det gäller att locka till sig väljare. Partiet talar inte bara samma språk som en majoritet av folket, de tar upp någonting som är tabu inom det politiska etablissemanget, den allt mer infekterade flyktingfrågan.

Nu är våra politiska makthavare på väg att göra ett nytt självmål när det gäller flyktingar. När jag hörde att kommuner kan tvingas ta emot flyktingbarn var min första tanke, stackars barn. Hur kommer de att bemötas av en befolkning, som inte haft någonting att säga till om? Om inte flyktingfrågan under alla år skjutits i bakgrunden och öppet diskuterats, skulle antagligen läget varit ett helt annat.

Att rösta om kärnkraftens vara eller inte, eller om att byta vår krassliga valuta mot euron har svenska folket ansetts vara kapabla till, men ve den som ens vågar antyda att flyktingfrågan måste det folkomröstas om. Vet de politiska makthavarna överhuvudtaget hur invånarna på en ort kommer att reagera om det kommer en massa flyktingar till orten? Knappast troligt, det är ju ingenting folk talar öppet om, då kan de stämplas som rasister.

I storstäder konfronteras inte flyktingar och invånare på samma sätt som på små orter ute i landet. Jag hör varje dag kommentarer om ökningen av flyktingar i vår lilla stad, där stadsbilden drastiskt ändrats de senaste åren. Människorna känner inte längre igen den ort där jantelagen alltid styrt handlandet och människorna en gång nästan mangrant röstade på socialdemokraterna.

I takt med att den äldre befolkningen fallit ifrån, har också stödet för socialdemokraterna minskat. I och för sig inte alls konstigt, den moderna värld vi nu lever i har inga likheter med det samhälle vi hade för femtio år sen. Ändå får man en känsla av att nästa års val, kommer att ruska om våra kommunpolitiker ännu mera än de senaste valen.

Det skulle inte förvåna mig det minsta om SD kommer att bli största parti efter socialdemokraterna vid nästa kommunval. Ja, om inte de etablerade partierna tar tag i de problem som uppstått och gjuter olja på vågorna. Som jag ser det behöver SD inte göra någonting just nu för att få sympatisörer, de plockar poäng på de makthavandes oförmåga att hantera den känsliga flyktingfrågan.

På något underligt sätt har de etablerade partierna lyckats bjuda in SD på ett sätt som knappast kan ha varit medvetet. Den retorik som tidigare fungerat i den politiska sandlådan, fungerar nu på samma sätt som att slänga skit i fläkten, alla blir nedstänkta. Ja, utom SD som inte finns med i det slutna rummet där allt bestäms.

Ju snabbare vårt politiska system rasar ihop, desto bättre för svenska folket.