Alla inlägg den 17 november 2009

Av Sven-Erik Hemlin - 17 november 2009 07:42


Jag vet inte om det beror på det urusla vädret, eller att jag helt enkelt börjar tröttna på att grubbla över hur våra politiker i ledande ställning, ständigt måste försvara sina handlanden. I mina ögon är det ett bevis på att de inte har en aning om vad de egentligen beslutat om. Konsekvenserna har blivit någonting de definitivt inte räknat med, kanske har de inte ens tänkt över hur besluten skulle påverka landets invånare överhuvudtaget.

Vi har klarat oss bättre än andra länder hörde jag vår finansminister säga för ett tag sen, men vet vi verkligen det? Även om den första hysterin lagt sig, finns de underliggande problemen kvar. Det är lite som att sitta på locket till en tryckkokare.

Ärligt talat bryr jag mig inte om vad andra länder har för problem, de får lösa dem så gott det går på egen hand. För problem har vi sannerligen för egen del med både det ena och det andra. Ett problem som tillåts växa för att hålla tillväxtgrytan kokande är den fortsatta konsumtionen. Visst stannade det av en kort tid, men nu är det full fart på shoppandet igen. Men inte med egna besparingar eller sin surt förvärvade lön utan på kredit.

Man kan läsa att svenska folket fortsätter att låna pengar som om ingenting hänt, nästan femtio miljarder handlar det visst om bara i år. När jag hör vissa människor resonera, får jag för mig att de inte fattar att pengarna måste betalas tillbaka, att de tror att det är någonting andra får ta hand om. En räntehöjning kommer allt närmare, det är först då många låntagare inser allvaret. Ju längre räntan ligger kvar på den historiskt låga nivån, desto större skada kommer det att orsaka.

Vad som väntar framöver är väl att snyftreportage om människor som tvingats gå från sina hem kommer att finnas på löpsedlar. Andra människors elände säljer lösnummer och artiklarna försöker samtidigt få läsarna att känna empati för de stackars människor som drabbats. Empati, i helsike heller! De som köper tidningarna kommer snarare att känna skadeglädje.

Det är så det fungerar numera, människor har härdats till att kunna förtränga allt som inte rör dem själva. Den solidaritet människor en gång kände för varandra finns inte längre. Visserligen var det ingen som blev klok på vem eller vilka de skulle vara solidariska med, men landets invånare lydde ändå de politiska makthavarna.

För nutidens moderna människa är parollen var och en sig själv närmast, det betyder att var och en får stå sitt eget kast. En mycket stor del av landets invånare, är inte längre villiga att betala för andras misstag. Naturligtvis har även det egoistiska tänkandet en baksida. Ett samhälle splittras när inte alla drar åt samma håll, så långt tänkte säkert inte de som startade det hela, det politiska etablissemanget.

Kanske är jag helt fel ute, men orsaken till att vårt lilla land splittrats har jag kommit fram till beror på storhetsvansinne. Nu tänker jag inte på politikers övertro på sin egen förmåga, utan på det sätt de försöker sätta sina bomärken för tid och evighet.

Det är bara att se sig omkring för att upptäcka de monument som uppförts för att påminna om det politiska systemets betydelse. Eller kan det vara mindervärdighetskomplex som legat bakom de beslut som fattats? Alla dessa monument bekostas med skattemedel, som är en betalning för tjänster samhället ska utföra för skattebetalarna. Vad jag kan förstå kan många beslut som fattats räknas som trolöshet mot huvudman, ett brott som kan ge långa fängelsestraff. För visst är det brottsligt att använda skattepengarna till annat än de är avsedda för.

Men det är klart, politiska makthavare kan ju förklara de använda pengarna på samma sätt, som Joseph Broddsky svarade den sovjetiska domstolen: Jag trodde det kom från Gud.

Den största faran för vårt samhälle är politikers försäkran om att de har allt under kontroll och att invånarna kan känna sig trygga. Visst är det skönt om de tar hand om allting och vi kan luta oss tillbaka och koppla bort alla bekymmer, eller hur? Att vi inte behöver bry oss att jobb försvinner, att bostadsbubblan blivit allt större och att skola, vård och omsorg är hotade på grund av penningbrist.

Tänk om det vore så väl. Jag har lärt mig att tryggheten är den största av alla faror, om politiska makthavare säger sig vara garanten för den. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards