Förra veckan slog jag vad med mig själv om, att det skulle stå någonting om SD i tidningarna varje dag, jag fick rätt. Goda råd till de etablerade partierna duggade tätt på ledarsidorna, om hur de ska kunna möta Olle i grinden, det vill säga se till att SD inte kommer in i riksdagen.

Den här frågan skulle både tidningarna och de etablerade partierna tagit tag i för många år sen. Problemet är inte SD som parti, utan den velighet vad gäller flyktingpolitiken som gett ett främlingsfientligt parti luft under vingarna. Jag kan inte förstå varför det ska vara så mycket hysch, hysch kring en fråga det talas öppet om på gator och torg.

Med risk för att bli kallad rasist, tänker jag ta upp det idag. Jag har grubblat länge över hur det kunnat bli så, att när någon vill ta tag i de problem flyktingpolitiken skapat, beskylls den personen för att vara rasist. Det är väl en av anledningarna till att ingen politiker ens vågar ta i den känsliga frågan med tång och därför har den känsliga frågan under många år sopats under mattan.

Det kan tyckas att det som pyr ligger vindskyddat under den impregnerade mattan i maktens korridorer, men förr eller senare slår någon upp portar och fönster på vid gavel och skapar korsdrag i korridorerna. Jösses, vilken brasa det kommer att bli när det tar eld.

Vad jag kan förstå har vi närmat oss en punkt då det inte längre går att undvika de känsliga frågorna utan att fastna med skägget i brevlådan. Kan det lovas guld och gröna skogar, går det också att ta tag i de obehagliga sakerna. Det är ute bland folket våra politiker ska ta del av motsättningarna som finns och agera, inte vänta tills efter valet. Men antagligen får de ingenting veta, eftersom underhuggare i maktens korridorer, gör allt för att gömma undan det som pyr och inte vågar säga hur illa det är ställt.

Med SD:s inträde som ett hot mot de gamla etablerade partierna, räcker det inte att vifta bort kritiken med att det tyvärr finns rasistiska strömningar i vårt land. Om det finns rasistiska strömningar i vårt land, beror det på en felaktig flyktingpolitik och brist på information, ingenting annat. När inte myndigheterna spelar med öppna kort, öppnas det upp för spekulationer och rykten. Försöker man lägga locket på, förvärras det hela.

Genom vår frikostiga flyktingmottagning har de politiska makthavarna tagit sig vatten över huvudet. Avsaknaden av en integreringspolitik har skapat inte bara getton lite varstans i vårt land, utan också problem på grund av språksvårigheter. Att skolan hamnat i fokus på grund av allt sämre kunskaperna hos våra barn, är inte så konstigt. Alla drabbas när det inte finns resurser att ta hand om elever som inte har samma språkliga förutsättningar, råkat bli födda med ”diagnosen” bokstavsbarn, eller fötts med skriv- och lässvårigheter.  

Att SD utnyttjar det hela och på det sättet drar till sig de unga lågutbildade arbetslösa (och de är många), är med andra ord ingenting annat än ett gigantiskt politiskt misslyckande. Det är bara att titta på siffrorna för ungdomsarbetslösheten, för att inse att politiska recept på hur vårt välfärdssamhälle ska överleva, bara går att tillaga teoretiskt.

Vad slutnotan kommer att hamna på om alla ska jobba längre, vågar man inte ens tänka på. Däremot skulle ungdomsarbetslösheten minska om de äldre fick gå hem tidigare, det tror jag till och med den mest inbitna teoretiker håller med om.

Någonting som verkligen borde oroa de etablerade partierna är, att även många pensionärer säger sig sympatisera med SD:s politiska budskap. När missnöjet är så brett bland både unga och gamla, brinner det verkligen i knutarna.

Enda möjligheten att ena folket är att införa en ekonomisk grundtrygghet för alla. Ingen kan bli avundsjuk på den andra, om alla ges samma möjligheter att göra någonting av sina liv. Om alla behandlas lika, räknas alla som invånare utan särskillnad. Ingen behöver känna sig mindre värd än någon annan.

För den som tittar närmare på vad medborgarlön kan göra för landets invånare, står det klart att det är enda vägen att gå. Någonting måste göras innan det är försent. Lyssnar man på vad människor har att säga, har vi fått ett samhälle ingen vill ha. Det skulle inte förundra mig om många människor går och tänker på samma sätt som det står skrivet på Columbus staty: Jag söker en ny värld.

Öppnar inte medborgarlön upp för en ny värld, så förhoppningsvis ett bättre och mänskligare samhälle.