Den här veckan har sannerligen varit en försmak av den globala uppvärmningen. Inte bara för oss i den kalla Nord, utan också på andra platser. Som det verkar kommer det att hålla i sig ett tag framöver. Kan det vara så att klimatforskarna, precis som hur snabbt glaciärerna skulle smälta, matat sina datorer med fel information? Skräp in och skräp ut, brukar man säga.

Prognoser, vare sig det gäller ekonomi, väder eller hur det ska bli i framtiden ska tas för vad de är, en gissning eller rent önsketänkande. Det är samma sak med en budget som baserar sig på det som hänt tidigare. Men så sätter någonting en käpp i hjulet och vips har budgeten spruckit. Men det är väl det som är tjusningen med livet, det är bara att ta saker och ting som de kommer.

När man ser hur jobb inom våra en gång så stolta storindustrier försvinner och aldrig kommer tillbaka, börjar man fundera över vad folk ska syssla med i framtiden. Att tjänstesamhället ska bli verklighet kan vi glömma, när RUT och ROT avdragen försvinner, kommer massvis med småföretag att få slå igen.

Någonstans i bakhuvudet gnager tanken att vår värld är på väg utför, att vi måste hitta nya sätt att överleva. Visserligen har vi sett att efter en svacka, har inte folk lärt sig någonting, utan själva medverkat till att få fart på ekonomin. Men de nya taxeringsvärdena som gjort staten rikare än tidigare, är på väg att bli en kvarnsten om halsen inte bara för många av landets invånare, utan och banker och i slutändan staten.

Att de nya taxeringsvärdena vållat stor skada för landet, kanske inte många tänkt på. Ja, utom de som belånat sina fastigheter upp (och till och med över) skorstenen förstås. Det finns fortfarande optimister som tror att fastighetspriserna kommer att öka många år framöver. För inte så länge sedan trodde man det i Spanien också, nu har priserna rasat runt fyrtio procent.

När priserna på fastigheter och bostadsrätter nått den nivå de är på i dag, är det bara en tidsfråga innan någonting händer som får hela bubblan att spricka. Redan nu kan man se att tillgången är större än efterfrågan på många platser. Den förr stabila grunden med industrijobb inom våra exportföretag finns inte längre. Vi är ett land som är nästan helt beroende av att exportera och därmed helt i händerna på hur det går för andra länder.

Eftersom jag följer med i utländska tidningar, växer en gnagande oro i magen. Den allt svagare och instabilare euron och dollarn kostar våra exportföretag stora pengar, de är tvungna att se om sina hus. En stor exportvara har varit tidningspapper, men i takt med att papperstidningarnas upplagor minskat, får våra pappersbruk problem.

Som vanligt fungerar det som ringar på vattnet, tidningarna gör sig av med folk, det påverkar också pappersindustrin. Varje arbetslös påverkar i sin tur att andra jobb försvinner och har mindre pengar att leva av. Karusellen är redan igång, men ingen vet hur den ska kunna stoppas. För om det här inte kan stoppas upp, är det ingen som kan förutsäga vad som kommer att hända. Trettiotalets problem med massarbetslöshet och fattigdom, löstes med ett världskrig, men med en sådan lösning finns inga vinnare, bara förlorare.

Kan förstå varför Moderaterna håller en låg profil, de har helt enkelt ingen lösning på hur ett land ska fungera utan ständig ekonomisk tillväxt. Att i det läget tala om ytterligare ett jobbskatteavdrag, vittnar inte om någon hög intelligens precis. Men det har för all del inte heller funnits i något annat parti, så det är bara att hoppas på ett under.