Det är ju så här i världen att man får, vad man betalar för. Den som köper billigt får skylla sig själv. Men så är det inte när det gäller vårt (oberoende?) SVT, vi tvingas betala för grisen i säcken.

Man kan förstå att tevelicensen ifrågasätts, vad får egentligen licensbetalarna för sina pengar? Utöver nyhetssändningarna, är det inte ens värt elkostnaden att ha teven påslagen. Nu ska jag inte bara gnälla på SVT, teveutbudet i vårt land är bedrövligt. Ja, utom för de som gillar matlagning, förstås. Det finns gott om matlagningsprogram i alla kanaler.

Men ändå är det säkert många som saknar ett program, där vi svenskar kan lära oss laga mat för en tia. Det kan behövas om krisen blir långvarig och vårt land får ytterligare några tusen arbetslösa. Arbetslösa blir också alla de bönder, som tvingas lägga ner sina jordbruk på grund av olönsamhet. Regeringen behöver numera inte ens hitta på fler vansinnigheter för att ta död på bönderna, det sköter numera EU, Arla och de bondeägda företagen alldeles på egen hand.

Nu vet vi inte så mycket om hur krisen kommer att påverka vårt land. Kommer det att bli som i krisländerna runt Medelhavet? Just nu håller svenskarnas fortsatt höga konsumtion vårt land flytande, men det är inte mycket att luta sig emot. Till stor del beror det på bristande information som är viktig för svenska folket, hur illa det kan gå om inget oförutsett inträffar.

Men jag misstänker att regeringen vet lika lite som vi andra, de har ju baserat sina tidigare prognoser på rena gissningar. För så är det ju, att i vår moderna värld, kan ingen med säkerhet säga vad som händer inom ett halvår.

Under det gamla industrisamhällets dagar var det betydligt lättare, men makthavande politiker gissade fel ändå. Men många ekonomiska teorier såg dagens ljus under den tiden. Industrisamhället var ju långlivat, och förändringarna kom inte i en snabb takt precis. Allt gick sin gilla gång, det mesta var tämligen förutsägbart.

Och det är väl så man får se på de ekonomiska teorierna, de klurades ut med stöd av vad som varit. Naturligtvis fanns statistik även på den tiden, men i dag litar de politiska makthavarna blint på den statistik, som görs om nästan allting. Men om staplar och tårtbitar som visar vad som hänt under några år inte varierar så mycket, är det lätt att dra fel slutsatser. Och det är väl precis vad som hänt senaste åren, ingen hade räknat med att det plötsligt skulle bli så stora svängningar i ekonomin.

Ingen hade heller räknat med att företagen skulle rationalisera och att lågprisländer skulle bli svåra konkurrenter. När industriländerna belastades med ökade miljökostnader, flyttades tillverkningen till lågprisländerna där det inte var så noga. Det svänger verkligen snabbt i vår moderna värld.

Som det här med arbetslöshet exempelvis. Visst fanns det tecken på en vikande ekonomi, men att den övertaliga arbetskraften skulle bli så stor, det trodde ingen. Men det var ingenting oroande för regeringarna, de såg stigande ekonomisk tillväxt i sina prognoser. Nya jobb skulle växa fram, inte minst inom miljöområdet.

Många regeringar insåg dessutom att med miljön som täckmantel, var det möjligt att kunna få in mera pengar till staten. Men till det behövdes en massa nytt folk och när alla som skulle ta hand om miljöfrågorna kommit på plats, blev det inte mycket över till att rädda miljön. Det kan bli så när de administrativa kostnaderna måste täckas in i första hand. Nu gapar miljövänner efter mera pengar, precis som försvaret och andra offentliga verksamheter.

Nåja, de pengar som kommit in är borta (eller snarare har de hamnat i de smartas fickor) och vår miljö tycks inte ha blivit mycket bättre.  Men som läget nu är, blir det allt svårare att få in nya pengar. När pengarna tryter och regeringar tvingas välja mellan landets ekonomi och miljön, är svaret givet. Det är val om ett drygt år och miljöanhängarna är färre än de som sympatiserar med SD, större stöd finns inte för att miljön ska få pengar före det som är mera akut nödvändigt.

Visst kan det inträffa en naturkatastrof om fyrtio år, men en framförliggande ekonomisk katastrof skrämmer betydligt mer. Inte bara regeringar, utan även länders invånare. Det är ju nu de lever, den dag naturkatastrofen inträffar är en stor del av de nu levande döda. Det känns minst sagt som ett val mellan pest och kolera.

Allt fler av de som tröttnat på det politiska rävspelet, har börjat svara med samma mynt. Ett sätt för många att göra det, är att sympatisera med SD. För de allra flesta har det egentligen ingenting med politik att göra, en majoritet av folket är inte politiskt intresserade. Men de har insett att SD kan få en vågmästarroll, som tvingar de övriga partierna att samarbeta över blockgränserna. Att de istället för att följa partiprogrammen till punkt och pricka, tvingas försöka följa folkets önskningar. Svårare än så är det inte för ett folk, att få till en ändring och rubba maktbalansen.

Just nu sitter Moderaterna i samma sits som sossarna en gång gjorde, de håller på att falla på sina egna misstag. Det rödgröna blocket behöver inte göra någonting, annat än kommentera effekterna av vansinniga beslut som drabbat många människor. Och skadeverkningarna av den hårda linje regeringen genomfört skördar nya offer varje dag. Men det finns faktiskt en sensmoral i det som nu händer, som man behandlar andra, blir man själv behandlad.