Den senaste veckan har varit full av problem, antagligen därför vaknade jag tidigt. Det är egentligen ingen idé att reta upp sig på alla vansinnigheter som förkommer i vårt land, då får man gå småförbannad vecka ut och vecka in. Man måste skaka av sig det, annars får man ingenting gjort.

Just nu är jag därför inne i en period, då jag måste skriva av mig för att lätta på trycket. Vårt samhälle har spårat ur, det gäller inte minst Försäkringskassan. Hur de anställda inom Försäkringskassan klarar av att gå till jobbet, har jag svårt att förstå. Ja, de som har ett samvete och ser hur många blir behandlade. De som har förmågan att slå bort att det faktiskt är människor de har att göra med, hör till gruppen, dum är den som dumt gör.

Vår regering tycks ha resignerat, de tabbar som gjorts går inte att reparera, nu går allt på tomgång fram till valrörelsen startar nästa år. Man kan bara hoppas att de små allianspartierna går sin egen väg, även om den kan bli smal och krokig.

Framtiden ser inte precis ljus ut, det strular för mycket på alla håll och kanter i vår omvärld. Man kan väl säga att det inte är mycket vi vet om framtiden, kanske just därför lever vi i väntans tider. Att någon ska ta tag i de problem som finns och göra någonting åt det. Ja, nu väntar jag inte att vår regering ska kunna vara med och lösa det hela, den har inte längre några goda råd att komma med. Följer man en linje som baserar sig på teorier, blir upp som en sol och ner som en pannkaka.

Det ser lite skakigt ut lite överallt, så hur kommer världen att se ut om några år? Det är inte bara osäkerheten hur krisen ute i Europa kommer att påverka oss, utan nu också vad som kommer att hända i Amerika. Det som händer där just nu, visar att republikanska politiker, inte känner något som helst ansvar för landets invånare. Men det är ju inte mycket bättre här hemma, där den Moderata politiken, visar en fullständig brist på empati med människor som har det svårt.

Det här med ansvar som vilar på de politiska makthavarna, tycks vara oerhört svårt. Det har det för all del varit i många år, av den anledningen, är det många inblandade i de politiska beslut som fattas. I vårt land är det ingen som har huvudansvaret, det beslutsfattarna gömmer sig bakom är den demokratiska beslutsprocessen. Alla inblandade har formellt ett ansvar, men det går inte att peka ut någon särskild person efter ett felaktigt majoritetsbeslut.

I bakgrunden finns den eller de tjänstemän som utarbetat beslutsunderlagen. Nästa led är de som blint följer sina instruktioner, även om de ser att de är alldeles åt helsike. De är inte folkvalda och lever inte med risken att inte bli omvald. De som tagit fram beslutsunderlagen kan därför svära sig fria, de har ju fått direktiv om vad beslutsfattarna angett som ramar. Samma sak med de som följer direktiven. En tjänsteman målar aldrig utanför ramarna, det fick de lära sig på dagis.

Det otäcka inom politiken är, att alla politiskt ansvariga för vårt land, ser till att kunna behålla sin välfärd. De krav som ställs på invånarna, gäller inte de politiska makthavarna. Är det verkligen en demokrati vi lever i? Motsatsen till demokrati är envälde, aristokrati, klassvälde, diktatur, mycket av det som händer kan i dag hänföras till just dessa saker. Det är i alla fall inte folkets vilja som styr, då hade vårt land sett annorlunda ut.

Ungdomarna är vårt land framtid brukar man säga, för mig ser det ut att vara en skakig framtid. Hur ser framtiden ut för många av de unga som har livet framför sig? Ibland får man en känsla av att många unga människor, fladdrar runt och väntar på att livet och allvaret ska börja. Vem tror de ska hjälpa dem, våra så kallade folkvalda?

Inte omöjligt att det är så och det får helt tillskrivas, att de tagits om hand av och uppfostrats av andra än föräldrarna. Den svåra uppgiften har samhället tagit på sig, från dagistiden och fram till dess de gått ut skolan. Att de politiska makthavarna frånsäger sig allt ansvar efter att de gått ut skolan, har de unga arbetslösa börjat fatta.

Låter som en dåligt skriven såpopera som står och stampar på samma fläck år ut och år in, manus och regi har våra så kallade folkvalda stått för. Att det hela inte har någonting med verkligheten att göra, beror naturligtvis på okunskap om hur vi människor är skapade. Eller så har man för enkelhetens skull, utgått från att alla är lika skapade. Så tycks i alla fall vår utbildningsminister tänka. Nu råkar det vara så, att en del är födda med läshuvud, andra inte.

Nu förs det fram att ungdomarna måste ha längre skoltid, ännu ett idiotiskt förslag som knappast förbättrar eleverna s kunskaper, men kommer säkert att trötta ut både elever och lärare. Är det inte dags att lärarna får lägga upp sina lektioner efter eget huvud?

Ett flertal gånger har någon politiker fört fram att redan tidigt, skilja ut de begåvade och placera dem i särskilda klasser. Jodå, i teorin går det att göra så, men i praktiken blir det genast lite svårare. Det skulle ju betyda att lärarna skulle få ta smällen, när de utsållade elevernas föräldrar blivit förbannade.

Nu höjs röster att staten ska ta över ansvaret för skolan igen, kommunerna lägger sig i hur skolan ska skötas och det är ju som att ha bocken som trädgårdsmästare. När man dessutom ser till den extra kostnad skolan belastas med genom kunskapskontoren, blir det billigare om staten tar över. Vill staten sätta spelreglerna för hur undervisningen ska utföras, ska den också ha huvudansvaret. Som det nu är, vem har ansvaret för att skolan fungerar som den är tänkt att göra?

Ja, det var lite fladdrande tankar som vanligt, men det blir så när vi lever i ett samhälle som närmar sig kaos.