När regering och banker försöker pumpa in lite optimism i landets invånare, dyker det ena orosmolnet efter det andra upp och motsäger dem. Amerika måste sätta igmång ett sparprogram, hur det påverkar oss kan ingen säga i dag. En president i ett Latinamerikanskt land dör och plötsligt får de som sitter på en massa pengar stora skälvan. Enligt en del bedömare (antagligen de stora bensinbolagen), kan vi nu vänta oss att oljepriset stiger. En bra affär inte minst för staten, som håvar in huvuddelen av priset vi får betala vid pumparna.

För de som handlar med el går det sämre, åtminstone för statliga Vattenfall. Vem kunde tro att folk och företag skulle kunna spara in så mycket på el. Det kan ju inte bara bero på lågenergilampor, men sådant här är svårt att förstå. Tydligen är det hela även en överraskning för Vattenfalls ledning och därmed också staten som ägare. Det börjar nästan bli lite pinsamt många saker, vår regering inte haft en aning om.

Men regeringen och bankerna måste vara optimistiska att det snart ska vända. Det är många länder som väntar på det och under tiden sjunker efterfrågan på grund av att allt fler blir arbetslösa ute i Europa. Ja, här hemma med för den delen, både Vattenfall och Nordea ska ju göra sig av med folk. Det rör sig om miljarder som kan sparas in, men det är ganska kortsiktigt tänkt.

Nu verkar en del ekonomer insett att det faktiskt inte har någon betydelse, om man kan producera både mycket och billigt, det måste finnas avsättning för varorna också. Och det blir allt svårare i takt med att arbetslösheten stiger ute i världen. Blir det fler jobb i Asien, blir det mindre på anda platser där lönerna är betydligt högre. Visst lever vi i en värld som är på väg att förändras, men vad kommer slutresultatet att bli? Det hela är ju en fråga om folk har råd att handla eller inte.

Naturligtvis är det girighet som ligger bakom att vår värld håller på att förändras. Det har stirrats alldeles för mycket på pengar under många år, ingen tänker på vad som är bra för människorna. Med pengarna som ledstjärna fattas de mest idiotiska beslut som ser till statens bästa, invånarna är bara ett medel att uppnå målet. Men det är tveksamt om de politiska makthavarna insett, att de mål de satt upp, håller på att trasa sönder ett helt land.

Rapporter om vårt lands kräftgång när det gäller sjukvård, skola och hur de gamla blir behandlade och omhändertagna, gör att vårt land snart står som ett varnande exempel. Hur länge är invånarna villiga att betala skatt, för att försörja en maktelit som skor sig själva så mycket det går? Tja, vi börjar redan se, hur allt fler vänder de gamla etablerade partierna ryggen.

När folk börjar ställa sig frågan vad så kallade folkvalda egentligen kan göra, inser de att dessa välbetalda personer, har ett minst sagt begränsat handlingsutrymme, för att själva kunna göra någonting. Visserligen säger de sig vara folkvalda, men det som sätter gränserna vad de kan göra är partiet de tillhör, inte väljarna. Partiet ställer krav på de som valts, att lojalt stödja de förslag som läggs fram.

Det här gör att vi har en skendemokrati, där folket inte har någon som helst möjlighet att påverka, annat än vid val. Allt fler jag hört på gatan talar om att strunta i att gå till valurnan nästa val, förvånansvärt många äldre säger att om de lever, ska rösta på SD. Man frågar inte längre varför, det är ju deras egna beslut, baserade på erfarenheter under ett långt liv, vilket man måste respektera. De som en gång var med att bygga vårt stolta trygghetssystem, får nu känna av hur det skrotas, bit för bit.

Nu är det för all del inte bara i vårt land människor har tröttnat på att styras av de så kallade folkvalda, det är på väg att växa till ett globalt problem. Visst är det sant att man vet vad man har men inte vad man får, men om ovissheten anses bättre, så kan vad som helst hända. Det enda man med säkerhet kan säga är, att den borgerliga alliansen inte kommer att regera efter nästa val. Men det är ju inte dåligt att veta det i alla fall. Sämre för alla de som drabbats av den nuvarande politiska linjen, kan det i alla fall inte bli. Vart tog den svenska välfärden vägen?