Det är faktiskt minst sagt märkligt, att ett litet land som Cypern, kan sätta en blåslampa under baken på inte bara EU:s höjdare utan också många regeringar. Att Cyprioterna sa nej till att en del av invånarnas sparade pengar skulle konfiskeras var väntat, det räddade säkert fler länder från att råka ut för samma sak.

Men förslaget att pengar skulle konfiskeras är ingenting nytt, det har hänt i vårt land också, men det har inte fått lika stora rubriker. På åttiotalet ”lånade” sossarna pengar av pensionärerna som skulle återbetalas så snart landet kommit på fötter. Det gjorde det inte och någon återbetalning blev det aldrig under sossestyret. Kommer de till makten nästa val, varför inte göra det då. Visserligen är många av de som då drabbades döda och det var väl även tanken med att förhala återbetalningen.

Att låna av pensionärerna är alltså ett idiotsäkert sätt att bättra på statens finanser, ju längre man väntar med återbetalningen, desto färre blir kvar att betala ut till. Att statens finanser är viktigare än invånarna, är ju den slutsats man kan dra av den förda politiken, gamla, sjuka och arbetslösa platsar inte i vårt moderna samhälle. Ja, det är naturligtvis en teori om att det leder till ett bättre samhälle. För vem eller vilka är det svårt att bli klok på.

Nåja, i takt med att allt mindre pengar flyter in i statskassorna, sprider sig också paniken. Miljarder ska betalas till EU, vår egna gigantiska byråkratiapparat kostar svindlande summor som växer för varje år. Av den anledningen, blir det mindre över till det invånarna betalar skatt för att få. Larmrapporter om att våra tidigare blomstrande storföretag fått känna av krisen, visar hur allvarligt det verkligen är. Problemet är att de företag som gör sig av med anställda, drabbas på ena eller andra sättet av att deras produkter blir allt svårare att sälja. Men eftersom de inte ser någon annan kortsiktig lösning för att överleva, är det någonting som får tacklas den dag då det blir aktuellt.

En gammal skicklig ekonom spådde redan på sjuttiotalet, att det politiska styrelsesättet i vårt land, skulle gå mot sin undergång inom fyrtio år. Om det berodde på att politiker inte kan hantera pengar, ska jag låta vara osagt. Men det var i alla fall en profetia på liknande sätt det vi fått höra om en förestående naturkatastrof.

Som det börjar se ut nu, är det mera troligt att vi kommer att drabbas av en ekonomisk katastrof än att naturen ställer till det för oss. Kanske det händer tvåtusenfemton, men det kan också hända tidigare. Temperaturen har ju stigit betänkligt, när det gäller avsaknaden av pengar lite här och var. Förlorarna är inte bara staten utan också bankerna, det är dags att lägga pengarna i madrassen. För hur det än är, oroar sig fler människor över sin ekonomi, än en kommande naturkatastrof.

På tal om pengar, kan man förstå de sämst ställda som kan läsa att en varg kostat runt fyra och en halv miljon att flytta, blivit förbannade. En varg som kostat renägare betydande belopp och de stackars renarna en plågsam död, är den värd att fraktas runt för så mycket pengar? DE som försvarar penningslöseriet försvarar sig med att varghonan anses vara genetiskt viktig, men det anses tydligen inte många människor vara. Fortsätter det så här, blir det inte många som bryr sig om att rösta vid nästa val. Ja, det ska vara att de missnöjesröstar på SD förstås, det är många som kommer att göra det har jag hört.

Man kan bara hoppas att våra aktiva politiker, oavsett vad de representerar, tar lärdom av alla misstag som gjorts de senaste tjugo åren. Det är nämligen så att gott omdöme kommer av erfarenhet. De dåliga erfarenheterna, kommer av dåligt omdöme.