Har vi fått ett samhälle allt färre vill ha? Det verkar i alla fall vara så, när man lyssnar vad folk pratar om. Många anse ratt vi inte längre lever i en demokrati, att de politiska makthavarna går sin egen väg genom sina beslut. Att det är ohållbart i längden, tycks inte bekymra dem.

Men det bord det göra, den moderna människan klarar inte av mycket till, varken fysiskt eller psykiskt. Alla människor har en gräns där både kropp och hjärna säger ifrån, det som händer kan liknas vid att slå av en strömbrytare. De som drabbas (eller har drabbas) bär inte bara med sig den fruktansvärda erfarenheten, utan också hur man bör leva.

Det finns ingenting effektivare än när någonting sprids från mun till mun, det slår alla medias nyhetsrapporteringar med hästlängder. Men det märkliga är att det aldrig tycks nå de politiska makthavarna. Kan det vara så att underhuggarna inte vågar rapportera vad de fått höra? Nåja, det är väl bara gräsrötterna som hör alla skräckhistorier om hur folk behandlas i dagens läge och på dem är det ingen som lyssnar.

Att avhoppen från politiken blir allt vanligare, säga vara på grund av tidsbrist. Naturligtvis är det vad lojala partimedlemmar säger, men sanningen är antagligen en helt annan. Alla de som haft sitt levebröd genom politiska uppdrag under många år, försvarar dem med näbbar och klor. De vill inte ha in nya unga välutbildade, den sociala kompetensen de har räcker inte till att förstå allt det nya.

Bakom varje parti finns starka krafter i form av gamla gubbar som avskyr förändringar. Det skapar inte bara handlingsförlamning hos efterträdarna, det kommer inte heller fram några nya friska krafter. Genom det styrs partiernas politik av gamla ideologier som inte passar in i ett modernt samhälle.

Om nutidens enorma utveckling inom inte minst det högteknologiska området, går det inte att leva på gamla meriter. Det är bara att titta på hur industrijobben förändrats och företagen blivit allt mer beroende av välutbildade människor. Varför inga krav på utbildning ställs på de så kallade folkvalda är därför obegripligt. De som varit med länge inom politiken, är inte längre kapabla att kunna sätta sig in i de komplexa problem vår nutid för med sig.

Naturligtvis borde ansvariga för de statliga verken, den statliga byråkratin, kommuner och landsting, ledas av dokumenterat skickliga personer. Med de förvärvade kunskaperna vet de hur man organiserar och effektiviserar, vilket bevisligen inte de så kallade folkvalda är kapabla till. Ändå har de ansvaret för alla miljarder av invånarnas pengar som ska förvaltas på bästa sätt! Att invånarnas skatter ska förvaltas på bästa sätt, står faktiskt i lagen.

De enda som kan få någon ändrig på det här, är invånarna. Hur det än är, så är invånarna faktiskt arbetsgivare åt alla som avlönas med skattepengar. Ett råd till alla politiker, reta inte upp arbetsgivaren, för då kan det gå riktigt illa.