Långfredag, jodå, den ser ut att bli lång. Fortsatte läsa boken jag inte hann läsa ut innan tröttheten tog ut sin rätt, när jag vaknade strax efter fem. Hade väl inte en tanke på att skriva någonting i dag, men det blev lite tid över. Inte för att jag har någonting att komma med, utan bara låta tankarna styra dit det bär.

Har noterat att det svänger inom politiken just nu. Efter att tidigare klättrat uppåt, har SD hasat ner en bit. Men de tycks inte tappat till något annat parti, för arton procent av väljarna är osäkra på vem de ska tro på. Eller snarare om något parti kan göra någonting överhuvudtaget.

Moderaterna fortsätter att krypa neråt, vilket inte är ett dugg förvånande. Det måste kännas pyton för vår regering, att inte bara förtroendet minskat betänkligt, någon ljusning vad gäller nya jobb finns inte heller i sikte. Vår finansminister är säkert medveten om, att det bara är konsumtionen som håller hjulen igång. Men det räcker inte, därför kan det bli så att svenska folket får betala räkningen igen genom höjda skatter.

Visst knorrar vår regering om hur andra länder misskött sin ekonomi, men det hjälper inte att skylla på andra, vår regering måste ta ansvar för sina egna handlingar. Och det är mycket som gått snett. Man gick ut hårt för att kapa toppen av isberget (bidragen), men det som lurar under ytan finns kvar. Om ingenting görs åt vår enorma byråkrat, lär vi också bli ett krisland inom en snar framtid.

Någonting vår regering tycks ha svårt att förstå är att precis som maskiner, behöver människor regelbunden service. Man kör inte med en överhettad motor, eftersom den då kommer att skära ihop och samma sak är det med människorna. Många är i dag så sönderstressade att det begås massvis med misstag, som inte bara drabbar dem själva utan också andra.

Vårt lands sjukvård har hankat sig fram trots långa köer, man har i alla fall kunnat reparera fysiska skador behjälpligt. Men priset för att hålla vårdapparaten igång går inte att överblicka, av den anledningen saknas det hela tiden pengar inom landstingen.

De för ögat inte synliga däremot, har fått kämpa både mot en oförstående Försäkringskassa och så kallade folkvalda politiker. Det finns ingen förståelse för att människors psyke, har svårt att klara av dagens konkurrens och prestationssamhälle. Varför psykiatrin legat för fäfot sedan början av nittiotalet går det inte att få något svar på. Har det varit en fråga om pengar, eller har regeringar skämts över, att det finns psykiska problem i vårt fantastiska land?

Om makthavarna inte förstår vikten av att människorna måste må bra för att fungera, är våt land verkligen illa ute. När dessutom en stor del av dagens ungdom inte kan skriva och läsa, hur ska det gå för vårt land? Att en del av dessa tänker studera till lärare, visar med all tydlighet att vi knappast kommer att ligga i framkant, som politiker tycks älska att säga. Nåja, många av våra politiker behöver i alla fall inte känna sig underlägsna, de kan fortsätta hävda, att även om de inte har högre utbildning, har de i alla fall social kompetens.

När det gäller skolan, har jag svårt att se hur vårt land ska kunna rätta till det här. Enda lösningen tycks vara att politiker, inte ens får komma i närheten av utbildningssystemet. Skolan är i dagens högteknologiska värld, det viktigaste instrumentet för vårt lands överlevnad. Visst kommer det alltid att finnas behov av människor som är duktiga med sina händer, men de jobben blir allt färre.

Hörde en tidigare försvarare av den tekniska utvecklingen säga, att ingen tycks vara medveten om att om det fortsätter så här, kommer de flesta att bli överflödiga på arbetsmarknaden. Nya tekniker gör det möjligt att spara in på den dyra mänskliga arbetskraften. Det är lättare att reparera eller byta ut maskiner som monotont gör sitt jobb, dessutom kräver de inte löneförhöjning stup i ett.

Det här är inte längre en utopi som säker många trodde för tjugo år sedan, det är en verklighet som tränger sig på i allt snabbare takt. Det sorgliga är att det är människorna själva, som driver fram den här utvecklingen. Den stora boven i det hela är konsumtionen, habegäret som driver människor att köpa. Men de köper egentligen inte vad de behöver för att överleva, utan bara för att visa upp. Men i takt med att allt fler blir arbetslösa, minskar inte bara konsumtionen, det gör så att ännu fler blir arbetslösa.

Ekonomer som trott på en uppgång i ekonomin, börjar plötsligt bli fundersamma, det som nu händer följer inget tidigare mönster. De hade inte räknat med att många länder skulle kasta sig på nödbromsen och göra drastiska nedskärningar, inte minst inom de offentliga verksamheterna. I den nya tid vi lever i berörs både arbetarklass och medelklass av nedskärningarna, vilket rubbar basen för hela det politiska systemet och styrelsesättet.

Naturligtvis har många penningplacerare och ekonomiska experter börjat inse, att en förändring av vår värld är på gång. När ett land måste räddas till varje pris, drabbar det inte bara hela befolkningen, utan det sprider sig även till andra länder. Av den anledningen har man letat syndabockar och kommit fram till att många regeringar, varit minst sagt överoptimistiska om framtiden.

Det här väcker naturligtvis frågan om ett land verkligen ska drivas som ett företag, eller om regeringar ska se till invånarnas bästa, utan att snegla på ekonomisk tillväxt. Den nya ekonomin är ett hasardspel som inte många klarar av. Att försöka driva ett land efter företagsmässiga principer är inte bara dumt, det är också dömt att sluta med en konkurs. Ett land är alldeles för stort för att kunna drivas som ett företag, splittrat i många verksamheter, finns ingen möjlighet att överblicka de enorma kostnaderna.

Krisländerna ska inte bara ses som ett varnande exempel, de ska också ses som förlorade kunder av det vi har att exportera. Än så länge ska bara den nuvarande krisen ses som en sten som kastats i vattnet, det är ringarna på vattnet vi ska vara oroliga för. Ingen vet i dag hur stort område de kommer att sprida ut sig till.

Men det är väl som det sägs, om någon slänger skit i fläkten, blir alla nerstänkta. Det är så vår värld ser ut i dag.

Med det önskar jag de som orkat läsa det här en Glad Påsk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...