Ger man någon tillräckligt med rep, slutar det med att de hänger sig själva. Någonting i den stilen hörde man förr när någon ställt till det för sig. Det stämmer väl ganska bra in på ett flertal av de som representerar (ja, har representerat i några fall) SD i riksdagen. Antagligen trodde de här personerna, att som riksdagsman står man över lagen.

Tyvärr är det alltför vanligt att människor som hamnar i maktposition drabbas av övermod. Makten berusar, brukar man säga, men för en del är det en långt farligare drog, att kunna bestämma över andra. Det är av den anledningen det förekommer maktmissbruk, som för det mesta tystas ner, eftersom ”locket” läggs på.

Nu råkar det vara så att hamnar man i rampljuset, får man också räkna med att varje steg följs. Eftersom det i längden inte är lätt att dölja sin personlighet, finns risken att den lyser igenom vid något tillfälle. Men har man i leken gett sig med, så …

Nu är det inte bara SD:s representanter som bevakas och av den anledningen, försöker politiker på toppnivå att begränsa yttrandefriheten. Att det sker i vårt land måste tas på allvar, tystas de kritiska rösterna, kommer vårt land en dag att styras av en diktator.

Efter den senaste opinionsundersökningen måste väl ändå inte bara Moderaterna, utan även Socialdemokraterna, börjat inse att allt inte är svart eller vitt. Det finns ingen mall att gå efter hur svenska folket tycker och tänker, det visar SD:s framgång. Däremot finns det vetskap om, att människor fungerar som bäst när de kan känna trygghet.

När trygghet ersätts av rädsla och osäkerhet, tänker inte människorna rationellt och det går definitivt inte att styra dem i en viss riktning.

Vår nuvarande regering inriktade sig redan från början, att förändra vårt samhälle och trygghetssystemet. Det finns ett gammalt talespråk som säger, att man kan inte lära gamla hundar sitta. Den som försöker med det, blir till slut biten, av den en gång trogne vännen.

Det må så vara att det hela skulle få bort bidragssystemet, det kostar pengar att försörja alla som lärt sig utnyttja de olika bidragsformerna. Men av någon anledning blev det helt fel, personer som inte fått en sketen krona i bidrag, drabbades när de blev sjuka eller arbetslösa. Nu är antalet socialbidragstagare större än någonsin, fattigdomen sprider sig i vårt land.

Numera får de flesta information i realtid (på stört som en del säger) genom teve, radio, telefoner och datorer, det går inte längre att dupera invånarna. För politiker som varit med länge måste det upplevas som en mardröm, de hinner inte hänga med i svängarna. Dessutom vet de inte hur de ska kunna bryta en gammal vana, att i efterhand bortförklara det som blivit fel. Att det blir fel i vår moderna värld, beror på att tidigare har allt funnits klappat och klart för beslut, nu är underlagen för det mesta helt ur takt med tiden.

Att de båda stora partierna tycks vara de som tappar till SD, måste ses som ytterst allvarligt. Eftersom de flesta inte bryr sig om politik (om det inte påverkar deras livssituation), har de båda gamla partierna verkligen målat in sig i ett hörn. De stora partierna pratar om vad de ska göra några år framåt i tiden, men det har blivit så, att människor måste se för att kunna tro. Det betyder att de politiska makthavarna måste besluta om förbättringar, som alla kan se så snart som möjligt.

En sak kan man uttyda av SD:s framgång, pekar på ett stort problem som inget etablerat parti, ens vågat ta i med tång. Vad jag kan förstå har SD hittat ett enkelt och fungerande recept, de har lyssnat på vad många ser som ett stort problem. Ska det vara så svårt för de båda stora partierna, att lyssna på vad folk vill ha, istället för att tala om för folk vad de vill ge dem och att folk måste anpassa sig till det? Vad händer om inte folket vill ha, det makthavarna vill truga på dem? Den frågan får vi säkert svar på inom en snar framtid. Om inte tidigare, så alldeles säkert efter valet 2014.