Fick lite tid över efter att ha vaknat tidigt. Känner egentligen inte för att skriva någonting, men vissa saker går det inte slå bort, så det får väl bli några rader i alla fall. Kanske mest för att domedagsprofeterna har lagt ut ett budskap om att nu är det verkligen bråttom att rädda vår miljö. När folk förlorar sina jobb i parti och minut, är det inte en förestående miljökatastrof det första de tänker på.

Nåja, nu får vi veta att jorden kommer att få ett varmare klimat. Forskarna varnar inte längre, de hotar med att en katastrof kan inträffa. Många av oss nu levande, kommer antagligen aldrig att få se om det stämmer eller inte. Förresten ägnar de inte en tanke åt någonting som kan hända om runt fyrtio år framåt i tiden, de har fullt upp med att försöka hänga med de närmaste åren. Det är ju så vi människor fungerar, de vardagliga akuta problemen överskuggar allting annat.

För att kunna göra insatser för att rädda någonting behövs pengar, även de ideella insatserna kostar pengar. I en värld där den ekonomiska tillväxten stannat upp, blir det allt svårare för regeringar i krisländer, att satsa på någonting annat än ländernas invånare. Allt annat skulle vara ett politiskt självmord.

Miljörörelserna har fått uppleva att det blivit allt svårare att få regeringar, att satsa ännu mera pengar på att rädda vår miljö. Det är därför inte så konstigt att forskare som har miljöforskning som levebröd, nu börjar använda skarp ammunition. Men eftersom den förmodade katastrofen ligger så långt fram i tiden och de ekonomiska problemen påverkar nuet, kommer knappast miljön att prioriteras.

Regeringsmedlemmar är egentligen inte annorlunda än oss andra, de råkar bara av någon underlig anledning hamnat i maktställning. Men de fungerar på samma sätt som oss ”vanliga”, nämligen att vi måste se för att kunna tro. Ja, inte när det gäller politiska vägval, förstås, utan vad som rör deras eget bästa.

Ett bristande intresse från många länder att ta hotet på allvar, visar bara att det finns akuta ekonomiska problem, som kan ställa till med minst lika stora skadeverkningar. Man kan väl säga att miljöfrågor hamnat i konflikt med de nya ekonomiska förutsättningarna. För vår del kommer en ökad arbetslöshet, att skapa ekonomiska problem för staten och de offentliga verksamheterna. De fasta kostnaderna för att driva vårt land är i dag svindlande och de växer för varje år.

Det verkar tyvärr som om inte bara vårt land, utan även många andra, målat in sig i ett hörn. Det har helt enkelt inte kalkylerats med, att den ekonomiska tillväxten skulle stanna upp, eller till och med att bli under noll. Naturligtvis finns det lösningar för att vårt land och dess invånare ska överleva, men de innebär stora förändringar för inte bara staten och kommunerna, utan även invånarna.

Det är inte lätt att fatta beslut om att försöka rädda miljön och samtidigt ta ansvar för invånarnas behov. Ett ansvar som helt vilar på de politiska makthavarna och det är också de, som kommer att få ta konsekvenserna av de beslut som fattas. Det finns väl egentligen bara två alternativ att välja mellan, skattehöjningar eller nedskärningar. Båda sakerna skulle få en förödande effekt på konsumtionen, som redan nu börjat tappa fart.

Hur det än blir, har man ändå en känsla av att vår bästa tid har varit. Det mest skrämmande som kan hända framöver är ändå inte en klimatkatastrof, utan att några maktgalna människor startar ett nytt världskrig. Det är bara att välja, vad vill vi helst undvika?