De flesta har säker märkt att när det går bra för landet, är våra politiska makthavare ivriga att framhålla det, även om de inte kan ta åt sig äran. I medgången utlovas både det ena och andra, dessutom ställs prognoser om en långsiktig stadig tillväxt i ekonomin. Vi har hört vår finansminister utlova en tillväxt varje år fram till och med valåret 2014. Någon risk för ekonomisk kris har det inte varit tal om, tvärtom har vi svenskar uppmuntrats att konsumera som vanligt.

Anledning har naturligtvis varit att hålla invånarna vid gott mod, att de måste känna framtidstro. Men så började vår finansminister lämna små brasklappar, det fanns en hake och inte en så liten heller. Sverige var visserligen ett rikt land, men krisländerna var mer illa ute än vad som tagits med i beräkningarna. Hur allvarligt det var och hur det skulle påverka vårt land, talades det däremot tyst om. Naturligtvis borde vår finansminister varnat landets invånare redan när de första tecknen visade sig, nu är det för sent.

Nu börjar det tydligen bränna till ordentligt, annars hade inte det idiotiska ändringen som gjort att många helt enkelt valde bort a-kassan börjat diskuteras. Vad arbetslösa utan a-kassa kan komma att kosta samhället och de drabbade, får vi väl se när sluträkningen kommer. Men de samhällsexperiment den borgerliga regeringen gjort, kan visa sig bli fruktansvärt dyrt.

Nåja, nu är det som det är och våra stolta exportindustrier rustar för fullt för att överleva en lågkonjunktur. Samma sak med underleverantörer och serviceföretag kopplade till de stora industrierna. Att det spillt över även på SAS är inte så konstigt, det ligger i tiden att olönsamma företag försvinner från marknaden.

För mig är den stora frågan om kommunerna och landstingen fått en signal från regeringen om att det redan nästa år, kan bli minst sagt bekymmersamt. Jag tror inte det, eller så har ansvariga politiker inte lyssnat. Åtminstone inte i Gävleborgs län, där kör kommunerna och landstinget på som vanligt. Inga nedskärningar av administrativ personal där inte.

Men eftersom smärtgränsen redan är nådd för länge sedan inom skolan och vården, går det inte längre att undvika att administrationen måste bantas. Det kommer att sätta hela det under många år politiskt skapade samhällssystemet i gungning. Politiskt tillsatta chefer är en extra kostnad för skattebetalarna och påverkar därmed det ekonomiska utrymmet för kommuner och landsting.

Under de goda åren har skaran av kommunalråd och landstingsråd växt, anledningen är höljt i dunkel. På något sätt får man en misstanke om att det har med ansvarsfördelning att göra, det är inte bara en ansvarig utan flera. Om så är fallet, är det dags att endast en person görs ansvarig, de övriga har då ingen funktion att fylla. Det finns kommundirektörer och landstingen har välbetalda direktörer, varför avlöna en massa politiskt utsedda personer som saknar nödvändig kompetens?

Man brukar säga att historien upprepar sig, vad vi nu är på väg in i är kanske en historisk förändring. Att de länder som haft sin storhetstid, nu tvingas bakåt i tiden och får börja om från tiden vid andra världskrigets slut. Ständiga löneökningar och reformer som skattebetalarna tvingas betala, blir till slut en alldeles för tung börda att bära. Löneökningar försvinner i ökade kostnader, både för enskilda och företag, det är fullt naturligt att det en dag slår stopp.

Men så långt har vi inte tänkt, alldeles för många har inte tänkt överhuvudtaget. Våra politiska makthavare lever i sin egen värld, i den finns inga som helst framtida problem, de har fullt upp med att få nästkommande års budget att gå ihop. En budget som bygger på en tro, att allt kommer att flyta på som tidigare. En lågkonjunktur ställer därför till det inte bara för alla de som blir arbetslösa, utan också för staten och kommunerna, som intecknat det kommande årets beräknade intäkter.

 Vill det sig illa, kan en lågkonjunktur sträcka sig över flera år, alla dras nämligen in i nedgången. För de länder som är i kris, är det verkligen oroande. Här rör det sig inte om runt ett par år, utan kanske tio år att få ordning på ländernas ekonomi. Under tiden hinner många företag försvinna, om de inte går i konkurs, kanske verksamheterna flyttas till andra länder.

För Europas del ser det inte alls bra ut. Det kan gå så illa att den massarbetslöshet som fanns före andra världskriget, kommer att drabba hela Europa. Det finns bara ett draglok i Europa och det är Tyskland, tappar det fart kan det gå snabbt utför. Egentligen skulle vi nu behöva en spåkula att titta i, för ingen kan ju säga hur det kommer att bli framöver. Men visst gäller det att hålla i pengarna, de kan behövas längre fram.