Jag är medveten om, att en gammal mans tankar kan gå de mest underliga vägar. Man samlar på sig en hel del under åren. Kanske just därför, upplever jag av någon underlig anledning det politiska arbetet, som att se på en film eller teaterföreställning. Ofta med en känsla av att ha missat första halvan av filmen, eller bara fått se sista akten av teaterföreställningen.

Vad politik handlar om i vår moderna värld är att vissa politiker måste synas, de är de som har huvudrollen och som ska ta emot publikens ovationer. Ja, så är det väl i alla fall tänkt, men de senaste åren är det mest varit burop som hörts, vilket verkar ha skakat om ”huvudrollsinnehavarna”.

Vad våra politiker försöker göra med vårt samhälle är oklart. Varje satsning på att vi ska vara i framkant (våra politiker använder ofta det uttrycket), tycks göra så att vi istället tappar gentemot andra länder. Skolan och vården, samhällets grundstenar som en gång placerade vårt land överst på listan, har misskötts så att vi numera kan leta nerifrån för att hitta vårt lands placering.

Våra politiker anser att det är pengarna som saknas, men det stämmer inte med att vi är ett rikt land. Vi kan alltså utgå från att det finns pengar att tillgå, men de har en förmåga att försvinna i svarta hål. Det gäller inte minst inom många kommuner och landsting. Det stora problemet för vårt land är, att de som ska förvalta invånarnas pengar på bästa sätt, inte är kompetenta att klara av sina uppdrag.

De flesta av invånarna ser vad våra politiker inte ser, nämligen att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Läkare och lärare klagar på att en ökad administrativ arbetsbörda, vilket gör att de i allt mindre omfattning, har tid med vad de utbildats till. Båda sakerna skulle kunna rättas till genom beslut i riksdagen, det verkar nämligen som om kommuner och landsting saknar en manual och utan en sådan, hamnar makthavande politiker helt vilse.

Landstingen ansvarar inte bara för vården, utan är inblandade i de mest varierande saker, som inte har med vård att göra. Naturligtvis är det en alldeles för stor bit för folkvalda politiker att svälja, därför har de också satt i halsen och kippar efter luft. Kommunerna är definitivt inte vuxna uppgiften att ansvara för skolan och äventyrar faktiskt dagens elevers framtid.

Har svårt att se hur ”amatörer”, som ju faktiskt de politiskt valda måste ses som, ska kunna ta hand om invånarnas pengar på bästa sätt. Regeringen (där borde det väl i alla fall finnas någon vettig person)skulle kunna ge klara direktiv om hur vården och skolan ska drivas. Det borde rimligtvis innebära bättre organiserade verksamheter, en stor del av de problem som finns i dag, är avsaknaden av organisation.

Jag har hört många politiska makthavare prata om delegering, vilket i princip är samma sak som att skjuta över problem på andra. En delegering innebär att om någonting går snett, kan det skyllas på andra. Om det däremot råkar gå bra, går det att ta åt sig äran, vilket inte händer så ofta.

När man ser på hur ministerposterna fördelats, inser man att det ligger någonting i det. Moderaterna tar åt sig äran för landets ekonomi, resten är de övriga allinspartiernas problem. Invandrarproblemet sopar man under mattan genom att kritisera SD.

Att oppositionen ser ut att gå mot en valseger vid nästa val, tycks inte bekymra regeringen än så länge. Om det finns någon baktanke med det är svårt att säga, kanske finns en långvarig lågkonjunktur med i beräkningarna. Det är inte roligt att leda ett land utan pengar, för vad kan en politiker göra, om det inte finns pengar till förbättringar för invånarna.

Men vår ledarduo är optimistisk. Det är inte alls så farligt som det ser ut ute i Europa, vi kan räkna med en fortsatt tillväxt i ekonomin. Visserligen inte så stor, men i alla fall. Att det försvinner industrijobb visar förstås att vi är på väg mot någontig nytt, vi kan inte längre räkna med att våra exportindustrier ska kunna suga upp alla arbetslösa. Men jösses, det är lätt som en plätt att skapa nya jobb. Mer pengar till RUT och ROT avdrag kommer att göra susen. Dessutom borde folk begripa, att ett nytt jobbskatteavdrag och ytterligare sänkt krogmoms kan bidra till att få fart på vårt land igen. Så misströsta inte, fortsätt konsumera så länge det går.

Har jag missförstått eller missat någonting?