Jag blir inte alls förvånad över att vårt land, kan komma att tvingas betala några miljarder extra till EU.  Även om EU är ett hopskrap av politiker från olika länder finns samma tankesätt, den som styr måste ha resurser. Att spara in på de politiska ledningarna och begränsa möjligheterna att dela ut pengar, skulle visa att de överhuvudtaget inte behövs.

Sorgligt nog är de pengar EU vill ha från vårt land, redan reserverade för ännu ett jobbskatteavdrag och höjda pensioner. Jobbskatteavdraget är inte alls lika viktigt som höjda pensioner, de äldre blir allt fler och brukar troget lägga sin röst vid val. Kan inte tänka mig, att regeringen ska kunna komma ur den rävsax de själva satt sig i. Nu tycks regeringen fått en respit till efter nyår, vi får se vad som händer.

Vill det sig riktigt illa, kommer det inte att finnas några pengar att dela ut inför valet. Men eftersom pengarna var tänkt som valfläsk, kan det ses som en muta. Som det verkar är vi inte bättre än andra när det gäller mutor, därför kan det vara lite känsligt. Förresten är det skattebetalarnas pengar som används, inte regeringens.

Har den senaste tiden försökt se positivt på, vad en ekonomisk kris kan innebära för landets invånare. För alla som är alldeles för sjuka för att kunna arbeta, måste reglerna ändras. När inte ens friska människor kan få jobb, måste man låta sjuka vara sjuka. För att inte slita ut personalen vid Arbetsförmedlingen, måste de arbetslösa uppmuntras att ta vara på den lediga tiden. Vem vet, utan att pressas kan många komma på nya lysande idéer, som kan skapa framtida jobb. I dagens läge ges knappast utrymme för, att utnyttja den kreativitet som finns hos de allra flesta.

Förlorare vid en djup kris, är det politiska etablissemanget. En undersökning visar att det finns ett enormt motstånd mot att politiker kan gå i pension vid femtio. Naturligtvis ska vi ha samma pensionsregler för alla, den som inte fattar det måste vara otroligt dum.

Allt fler har insett, att politiker inte är klyftigare än andra, även om de försöker framstå som det. Men i takt med alla misstag kommer automatiskt minskat förtroende och en allt större misstro mot vad politiker verkligen kan göra. Enbart de senaste årens misstag har skapat ett nytt tänkande hos invånarna. Många frågar sig: Behöver vi verkligen så många yrkespolitiker? Frågan har aldrig drivits till sin spets tidigare, men när pengarna inte räcker till vad de är avsedda för, blir det till ett akut problem som måste lösas.

Det har gått slentrian i det politiska arbetet. Den demokratiska processen måste få ta den tid det tar för att kunna fatta beslut. Måste vara minst sagt själsdödande, att vänta ut vad utredningar och remissinstanser kommer fram till. I många fall har ärenden stötts och blötts under så lång tid, att verkligheten har sett helt annorlunda ut.

Hela vårt politiskt skapade samhälle har gjort att det skapats en byråkrati, som makthavande politiker fått allt svårare att hantera. Det är vanligt att byråkrater hänvisar till regelverk, när de inte vet hur de ska kunna slingra sig ur när de ställs mot väggen. Tyvärr är det så i vårt land att vår byråkrati av någon anledning, lyckats få till det så, att hela bevisbördan vilar på individen. Våra myndigheter kan påstå vad som helst, utan att ha några som helst bevis. Man kan fundera över hur det rimmar med, att vi sägs vara en demokrati.

Det här är alldeles för komplicerat för att kunna rättas till genom politiska beslut, det behövs hjälp utifrån. Kanske det därför finns en mening med den nu uppblossande krisen, att den kommer att fungera som ett reningsbad. Det är inte bara invånarna som ska känna av en kris, utan även de av skattebetalarna avlönade.

Det ser ut att bli en lång, grå och trist vinter, vi får invänta och se vad våren kan föra med sig.