En förkylning är på gång, det känns i hela kroppen. Naturligtvis är det vädrets fel, ja, och alla människor som snörvlar och nyser vart än man kommer, förstås. Får väl se vart det barkar, skulle faktiskt vara ganska skönt att ligga till sängs och läsa några dagar. Det spelar ingen roll hur sjuk jag är, men läsandet kan jag inte vara utan.

Kan inte undgå att höra, hur försiktiga folk börjar bli med sina pengar. Det talas mer om pengar som det kan sparas in på, än vad folk ska köpa för sina pengar. Även EU måste spara pengar. På vad är svårt att ens gissa sig till. Den budget som lagts fram döms ut av de länder som är försiktig med pengarna, en femtiotalsbudget blev omdömet. Alldeles rätt, det slösades med pengar vid den tiden. Pengarna strömmade in i en takt vårt land aldrig upplevt och de som skulle förvalta pengarna, satte verkligen sprätt på dem.

Det är lätt att vara politiker i goda tider, men betydligt svårare när det inte längre går att lova förbättringar. Den stora frågan är vad EU ska dra in på, blir det jordbruksstödet eller …? Ja, vad det än blir, kommer det att väcka proteststormar ute i Europa. EU har hamnat i en ohållbar situation som de styrande får svårt att klara sig ur.

Det mest naturliga skulle ju ändå vara att krympa hela organisationen, rätta munnen efter matsäcken. Att se över hela den enorma administrationen, som måste kosta oerhört mycket pengar varje månad. Ska man dessutom lägga till de pensioner som betalas ut, måste det till ett stort kassavalv med pengar att ta ur.

De krisdrabbade länderna har väl knappast råd att betala någonting till EU, de måste ju låna för att hålla näsan över vattenytan. Det är väl bara en tidsfråga innan Spanien hamnar i samma problem som Grekland, men påverkan på övriga Europa kommer att bli betydligt större. Har svårt att tänka mig, hur EU och euron ska kunna överleva en kris som varar några år.

Efter att under många år enbart talat om tillväxt i ekonomin, har regeringar svårt att ställa om till att vara försiktig med de pengar som kommer in. Man har ju hela tiden tittat framåt och räknat in kommande intäkter, som om de redan fanns på bankkontot. Ingen tycks ha räknat med att ödet eller vad man ska kalla det, har haft någonting helt annat i beredskap.

Man märker redan nu att länder börjar se om sitt hus, det egna landet måste gå före EU, för länderna och dess invånare måste ju finnas där de är vad som än händer. Den egna existensen står på spel, det är alltid de styrande, som får stå till svars för det som händer i det egna landet.

Läste som hastigast att det ser allt dystrare ut för tillverkningsindustrierna. Tacka för det när allt fler blir arbetslösa, det betyder en minskad konsumtion. Effekten av den minskade konsumtionen kommer smygande, det går långsamt utför till att börja med för att efter hand rulla på allt snabbare. Det här är som att försöka stoppa tiden. Men det är klart, man kan ju ta ur batteriet förstås och börja på ny kula.

Att börja på ny kula är väl antagligen vad vi tvingas till, men vi borde ha gjort det frivilligt för länge sedan. Den stora bromsklossen till att förändra vårt sätt att leva, har varit det politiskt uppbyggda samhällssystemet. Den politiska makten har varit viktigare, än att skapa ett samhällssystem anpassat efter invånarnas behov.

Mitt råd till alla de som är politiskt aktiva är, gå ut och lyssna på vad folk har att säga. Ett parti har gjort det nämligen SD och det partiet kommer att växa sig ännu större, om ingenting görs för att ta tag i det problem, som öppet borde ha diskuterats för länge sedan.

Våra så kallade folkvalda står inför ett delikat problem. Ska vi dela med oss av invånarnas skattepengar, eller behövs de till det invånarna betalar skatt för att få?