Jag har alltid sett till, att försöka bryta en dålig vana. Det började kännas som om det blivit en dålig vana, att sätta mig vid datorn varje morgon. Tack och lov har det funnits viktigare saker, som fått mig att hoppa över skrivandet. Visst har huvudet varit fullt av en massa tankar om ditt och datt varje morgon, men jag kände mig inte tvingad att sätta mig ner och skriva om det. Hur jag än hackar på politiker förändrar det ingenting, vårt land fortsätter att styras av människor som tror sig veta bäst. 

Har därför i lugn och ro följt valet i Amerika och inte brytt mig ett dugg om, vad som hänt i vårt land. Ja, vad våra politiker hållit på med, de har ju inte åstadkommit några kioskvältare precis. Om det var orkanstyrka under den Amerikanska valrörelsen i dubbel bemärkelse, har vi här hemma bara haft storm i ett vattenglas. Man kan förstå att fler än jag, tröttnat på hur vårt samhälle missköts av våra så kallade folkvalda. Det gäller inte bara vår regering, utan även landstingens och kommunernas styrande.

Försöker man styra ett folk i en viss riktning, skapar man bara splittring, istället för att ena ett folk. Vår nuvarande regering har, precis som tidigare regeringar, varit alldeles för ivrig att förändra för invånarna, istället för att förbättra. Vår regering skickar samma budskap som Obama, fråga inte vad staten kan göra för dig, utan vad du kan göra för staten. Naturligtvis ska det vara omvänt, anställda inom staten, kommunerna och landstingen är avlönade av skattebetalarna, de ska se till att invånarna får full valuta för sina skattepengar.

Vår statsministers hätska påhopp på SD, ska väl ses som en storm i ett vattenglas. Uttalandet visade inte bara att det udda partiet börjar utgöra ett hot mot de etablerade, utan också att allt fler människor, numera öppet visar sitt missnöje. Opinionssiffror är visserligen en sak, men markeringen många gör, att de sympatiserar med SD, visar att de är trötta på det politiska tjafs som ständigt pågår mellan regering och opposition. Det räcker inte längre med prat, det fordras att det händer någonting.

Nåja, det närmaste året kommer det att visa sig, hur våra politiker tänker hantera en situation där det gäller att få pengarna att räcka till. Krisen smyger sig på oss och de varsel som lagts, visar att nästa år kan bli bekymmersamt. Enligt många bedömare, var den förra krisen bara en förvarning för vår del, vi klarade oss ganska helskinnade. Men den som nu ligger framför oss däremot, kommer att drabba vårt land betydligt värre.

Läste en optimist som skrev att den allt djupare krisen i Europa, skapar ett uppdämt behov, att hjulen kommer att snurra för fullt igen redan nästa år. Men kort därefter, kunde jag läsa att när kriser kommer tätt inpå varandra, blir människorna försiktigare med sina pengar. Om det stämmer, kommer vi inte att konsumera, som vi gjort tidigare. Om det betyder att konsumtionssamhället kommer att gå i graven, får vi väl se. Men på något sätt känns det som vi är på väg, att säga adjöss till det ekonomiska tillväxttänkandet.

Vad jag kan förstå, kommer det att bli betydligt svårare att låna pengar framöver. Dessutom kommer bankerna, som inte varit så noga med amorteringar, att dra åt tumskruvarna på låntagarna. Tyvärr kan det bli den utlösande faktorn så att fastighetsbubblan spricker. Det kan bli så om många som hängt på fallrepet en längre tid, måste försöka sälja sina hus eller bostadsrätter.

En minskad konsumtion drabbar storstäder allra mest, där finns inga stora industrier, utan mest företag som är inriktade på försäljning och service. Att Ericsson gör sig av med folk i Stockholm är därför oroande, det betyder att andra mindre företag, får det svårare att överleva.

De stora företagen sitter inne med all den information vi alla andra skulle behöva, som då naturligtvis skulle ha getts av vår regering. Nu vinklas det som att företagen gör sig av med anställda för att tjäna mera pengar, men det är inte hela sanningen. De rustar sig för en kris som kan bli långvarig och då gäller det att ha låga fasta kostnader.

Samma sak gäller även staten, kommunerna och landstingen, de måste snabbt anpassa sig till en ny ekonomisk verklighet. För de politiska makthavarna, en test om vilka som ska prioriteras, invånarna och den service de betalar för att få genom sina skatter, eller vår enorma byråkrati. Det kommer med andra ord att visa sig om de politiska makthavarna, kan ta det sociala ansvaret eller inte. Minsta missbedömning om vad som är viktigast, kommer att straffas vid nästa val.

Man ska inte i all evighet ha politiken som levebröd, det ska vara ett tillfälligt hedersuppdrag.