Jag har en djup misstro mot auktoriteter, ändå har jag vänner som måste anses vara auktoriteter. Det beror naturligtvis på, att jag vet vilka kunskaper de här vännerna har och därför respekterar deras åsikter. Att de dessutom ständigt uppdaterar sina kunskaper, visar att de inte är mätta på kunskaper (som tyvärr är fallet med många auktoriteter), utan söker ständigt nya vägar.

Naturligtvis sporras man att försöka hänga med, om inte för annat så för att samla på sig nyttigt vetande, jag kanske kan behöva vid något tillfälle. Men visst märks det att vi numera är ute på okänd mark, det är inte mycket som stämmer med gammalt vetande. Kanske just därför, famlar i dag många regeringar i blindo, de politiska vägarna har stakats ut efter en gammal karta.

På sätt och vis tycker jag synd om alla de, som med mycket möda snickrat ihop en budget som klubbats igenom inför 2013. Under det kommande året kommer antagligen dessa personer att kallsvettas, om pengarna inte kommer in i beräknad omfattning. För kommuner som i sina beräkningar hamnat runt nollstrecket, kan det bli en rejäl kalldusch.

För politiker är det svårt att ställa om från att ha pengar att besluta om hur de ska fördelas, till att pengarna måste räcka till det absolut nödvändigaste. Vad måste prioriteras och vad kan tas bort, utan att det påverkar invånarna? Från att tidigare omfördelat skattepengarna så att alla verksamheter fått känna av det kärva läget, finns numera inte den möjligheten kvar. Vad som står till buds är bara rejäla bantningar av och inom verksamheter, vilket kommer att bli kommunledningarnas verkliga huvudbry.

Det finns många politiskt skapade jobb inom kommunerna, jobb många fått som belöning för sin lojalitet mot makthavande partiet. De har ingen viktig funktion att fylla, det finns inom verksamheterna kvalificerade anställda som är kapabla att utföra sina jobb. Visst låter det fint att vara ordförande i socialnämnden, men dokumenterade kunskaper om detta svåra område har de inte. Det har även visat sig att nämnder fattat helt vansinniga beslut, men skyllt på anställda handläggare. Att inte nämndens ordförande och ledamöter själva har kunskaper, för att kunna se att handläggaren gjort fel, är en stor säkerhetsrisk för invånarna.

De flesta kommuner har i dagens läge flera kommunalråd, vilket borde vara tillräckligt för att dessa ska kunna ha sina ansvarsområden. Utöver dessa finns ofta handplockade kommundirektörer som kan bistå med råd om det kniper. Som det fungerar ute i kommunerna har vi politiskt tillsatta personer, som chefer över högutbildade chefer, vilket måste ses som helt vansinnigt.

Ingen är betjänt av den politiska styrning som förekommer, tvärtom är det att slösa med de pengar som behövs för att ge invånarna valuta för sina skatter. Eftersom det mesta i dagens samhälle handlar om gör det själv, behövs inga politiska företrädare. Vi är nämligen på väg från det sociala samhället, till att själva tvingas lösa våra egna problem. Om den utvecklingen är på gott eller ont, kommer väl att visa sig, för vi kommer knappast att kunna stoppa den förändringens vind, som börjat svepa över hela världen.

Av det våra förfäder byggde upp, återstår snart bara rykande ruiner.