Att den nutida människan är stressad, grinig och missnöjd med det mesta, är naturligtvis ett allvarligt problem. Vad det beror på, borde naturligtvis våra så kallade folkvalda ta reda på. En bidragande orsak kan vara att vi inte lever i det paradis, våra politiskt valda ombud anser sig ha skapat. Det har tyvärr blivit så, att alldeles för många, upplever den grå vardagen som att leva i helvetet.

Och skaran växer, de utförsäkrade och arbetslösa blir allt fler, för många unga är frågan om de någonsin kommer ut i arbetslivet. Under tiden politiker pratar om att skapa jobb, försvinner de i snabb takt. När det gäller att ha försämrat för en stor grupp invånare, har regeringen verkligen gjort någonting som kommer att gå till historien. Att snåla med skattebetalarnas pengar, är knappast någonting ärorikt, det är dumsnålt.

Nu väntar jag bara på att de som trott sig fått fördelar i vårt land också drabbas. Jobblinjen var ett idiotiskt experiment redan från början, det förutsätter nämligen att vi har en ständig ig tillväxt och att nya jobb skapas på löpande band.

Naturligtvis borde alliansregeringen från början insett, att det finns ingenting som kan tas för säkert i vår moderna tid. När det började gnissla i maskineriet för några år sedan, var det en varningssignal ingen lyssnade på. Konsumtionssamhället har uppmuntrats av regeringar, utan konsumtion ingen tillväxt i ekonomin. Konsekvensen blev en mättad marknad, det fanns definitivt inte med i beräkningarna.

Ingen hade heller räknat med arbetslöshetens effekter. Gör man prognoser flera år framåt i tiden, är det lätt att glömma bort det som ligger alldeles framför. Men arbetslösheten växer snabbt ute i Europa och nu är det på väg att sprida sig till många länder och däribland vårt.

Konsumtionssamhället har gjort att människor levt över sina tillgångar, pengar har varit lätta att låna. Det är ju utlåning som skapar bankernas enorma förtjänster. Av någon anledning har inte bara vi, utan även andra länder tagit efter Amerikanarna och intecknat inkomster årtionden framåt.

Men så hände, det som ingen trodde skulle kunna hända, finanskrisen slog till. Amerika drabbades hårt, till och med medelklassen. Det var många som miste sina välavlönade jobb. Det var väl den rejäla snyting medelklassen fått, som spelade en inte så liten roll vid valet. Många ur medelklassen som tidigare röstat på republikanerna, lade nu sin röst på Obama. Egentligen visar det bara, att många Amerikaner lärt sig att ingen går säker när en kris slår till. Den osäkerhet krisen skapade, kommer att sitta i länge.

Det är först den senaste tiden många i vårt land, börjar oroa sig för att samma sak kan hända även här. Oron är befogad, ingen kan i dag säga hur det ser ut om ett halvår. Företagen kan bara hoppas på att en vändning kommer ganska snabbt, en långvarig lågkonjunktur slår nämligen ut de svagaste.

Med ökad arbetslöshet här hemma och ute i Europa, minskar chanserna till en snabb återhämtning. Politiker står maktlösa, de kan inte skapa jobb, bara sätta människor i meningslöst arbete, som effektivt dränerar statskassan. Nytänkandet bland de styrande finns inte, se bara på sossarnas senaste utspel, det är dödfött redan innan det ens provats.

Att SD inte tappar anhängare trots den präktiga skandalen visar, att det inte finns något förtroende för de gamla etablerade partiernas företrädare. Ett kärvare ekonomiskt läge, gör att det också kärvar till sig för Miljöpartiet, som hålls ansvariga för många av de fördyringar som försämrar ekonomin. Om det betyder att folk är mindre rädda för en naturkatastrof, än att få gå från hus och hem, är det minst sagt mänskligt.

Trots alla pengar som betalats i miljöskatter och avgifter, ökar växthusgaserna istället för att minska. Vad har folk fått för pengarna? Framöver kanske många kommer att behöva varje krona för att överleva, i det läget riktas ilskan mot de politiker och partier som orsakat kostnader. Vem kunde tro att någonting så harmlöst som att värna om vår natur, skulle kunna påverka människors ekonomi. För hur det än är, måste vi ha pengar för att kunna leva.